6. Prylf, Fashing, oktober
Avantindie och jazzstandards på ett så självklart vis. Det skall bli skoj att följa dem i framtiden. Debutskivan sägs vara på gång i vår på BoogiePost Recordings.
5. My Bloody Valentine, Way Out West – Slottskogen, augusti
Oljudspartiet i mästerliga You Made Me Realize klockade på minst en kvart. Det var outhärdligt vackert. Låten är 21 år gammal. Ett fortfarande och i allra högsta grad relevant band.
My Bloody Valentine – You Made Me Realize
4. Fever Ray, Where the action is – Stora skuggan, juni
Räknade till att jag stod i konstant regn under 15 timmar den helgen. Timme 14 sprutade rökmaskinerna ut en kompakt dimma framför scenen längst in på området. Fukten hade nu letat sig in i varje hudflik över hela kroppen, ljusstrålar fladdrade, Karin Dreijer sjöng inuti något som liknade en sarkofag, bandet hade mytiska mössor. Det var som att vara på en dödsmässa i Inkariket.
3. Cangelosi Cards, Skanka loss – Gagnef, juli
Det här med att annonsera spelschema är väl inte Skanka Loss grej riktigt. Men det är inte heller för spelschemat man åker till Sveriges trevligaste festival. Råkade i alla fall slinka in på dansbanan under svårgooglade och amerikanska Cangelosi Cards konsert. Ett bedårande bookish jewish swingband som satte publiken i extatisk fullindy. Mot slutet dansade jag slowfox med en sympatisk kulla från Leksand. Sommarnatten log.
Cangelosi Cards – Four Or Five Times
2. Neurosis, Debaser Medis, juli
Stockholmskvällarna blev inte varmare än så här 2009. Sin vana trogen förbjöd Neurosis arrangören att ha på fläktsystemet under deras spelning. Det började varmt och mörkt och blev snabbt olidligt varmare och mörkare. Pilsnern hann knappt rinna ner i magsäcken innan den transpirerades ut genom huden och ut i lokalen som bildligt och bokstavligt kokade. Föreställ dig helvetets eldar och vagga samtidigt långsamt med slutna ögon. Så kändes det. En vansinnigt mysig och trevlig konsertupplevelse.
1. Jespers och Marias bröllop, Malmö, November
Innan Markus Jägerstedts första ackord hade ringt ut förstod jag vilken låt de spelade, och när Johanna Ericsson började sjunga kom första tåren. Jag grät hela låten. Tryck på länken och lyssna 4 minuter in i det bleka originalet – där eskalerade tårarna, nu skakade jag. Jag har aldrig hört något så vackert i hela mitt liv.
