Torsdag den 8 april bjuds sällsynt kosmiskt gung på Tranan då det malmöitiska skivbolaget Lugnet kommer upp till storstan med sin senaste värvning VED.

Dennes tolvtummare Speleo har hyllats tidigare här på Spisa och när jag nu själv äntligen lyckats lägga vantarna på ett fysiskt exemplar (tack vare välsorterade Recordmania) kan jag intyga att det låter fantastiskt bra – psykedeliskt, filmiskt drivet och tungt. Speciellt A-sidans Sture external är helt fenomenal! Liksom samtliga Lugnet-släpp finns den att avnjutas i sin helhet via Soundcloud.

Mannen bakom VED heter Mattias Nihlén och har tidigare förgyllt min tillvaro med ett par eggande CDr-släpp, sedan länge slutsålda men som delvis finns för digital konsumtion via Klicktrack. Hugade intressenter kan även glädjas åt en snar fullängdsvinyl från Psychic Malmö med titeln Gershwins Pipe.

Live förstärks Nihlén av diverse förmågor:

“The finest craftsmen have been recruited for a fuller taste of live VED. Members of Klingsor, Cut City, Lugnet, Lögnet, Ravekommissionen, Nasalis Larvatus and Diminor Cotius, among others will help VED to bring a rich, fulfilling sound to the stage this summer and into the future. I have two label-bosses in the band, quite scary actually.*”

Ovan syns glimtar från ett framträdande på festen Samhain på Babel i höstas, förevigade av Moa Andersdotter från den ypperligt rekommendabla bloggen Benknäckarvalsen (Moa förklarar även för den oinvigde att ” Samhain är den förkristna, keltiska varianten av allhelgonahelgen. Vi hade något likartat i Sverige också. Det är en mix av en skördefest, höstdagjämning och ett försök att blidka de dödas andar med mat.”).

För en chans att höra bouzouki och vevlira skapa magiska rytmer och därtill avnjuta Lugnets uppfinningsrika versioner av gamla proggklassiker bör man därmed bege sig till Tranan imorgon!

EFTERSNACK:

Viss förvirring har uppdagats om vad som egentligen beträdde Tranans lilla scen igår kväll. Från arrangörshåll kungjordes att VED var att vänta medan initierade källor, liksom de uppträdande själva, gjorde gällande att det istället rörde sig om ett framträdande av den förvillande lika pseudonymen VEV. Själv spädde jag på förvirringen med att här ovan spekulera vilt om någon slags storbandsorkester!

Upp på scenen klev så Mattias Nihlén med sin grekiska bouzouki tillsammans med medeltidsmusikern Tängman på preparerad vevlira för en improviserad seans av elektrifierade borduntoner och plock. En mäktig ljudbild frammanades, med blott en antydan till VEDs karaktäristiskt rullande melodier,  och närmast utan dennes drivna rytmik men med desto intensivare dronekaraktär tack vare Tängmans oortodoxa hantering av sin elektrifierade lira. Jag tyckte mig även höra ekon av svunna tiders folkmusik av transcendental art och fann det hela mycket tilltalande! Synd bara att setet var allt för kort för att man skulle hinna helt gå upp i trans!

Vevlira, eller Hurdy-Gurdy som är det engelska namnet, är ett instrument med anor och stor utbredning runtom i världen. Väl begagnat inom urgammal arabisk musik likväl som i Europa under medeltiden.