Här dyker det upp en ny viddjo från Dungens Skit I Allt från 2010.
Dungens hemsa. Bolaget heter Subliminal sounds.
Här dyker det upp en ny viddjo från Dungens Skit I Allt från 2010.
Dungens hemsa. Bolaget heter Subliminal sounds.
Ikväll, söndag 12 juni, gästas Mosebacke Etablissemang av ett gäng egensinniga finländare från skivbolaget Fonal. Finland har länge haft en stark experimentell musikscen, som trots eller kanske tack vare att konsekvent hålla sig till sitt yxiga modersmål och inte kompromissa med några estetiska ideal nått långt utanför sitt lands gränser. Epitet som skogsfolk, free(k) folk och New Weird Finland har duggat tätt när sentida finska artister hyllats i internationell media.
Vad som känns jäkligt roligt med denna scen, iaf som den tar sig uttryck hos etiketten Fonal, är den starka kvinnliga närvaron. Och då inte i form av sjungande kuttersmycken framför horder av musicerande grabbar utan som självständiga stjärnor. De mest hyllade damerna går under artistnamnen Islaja, Eleanoora Rosenholm, Paavoharju, Kuupuu och Lau Nau. Den sistnämnda, Laura Naukkarinen, dyker upp på scenen ikväll.
Uppträder på Mosebacke ikväll gör även Fonals skivbolagspappa Sami Sänpäkkilä, under sitt alias Es. Sedan 1995 har han snickrat ihop drönande collage med utgångspunkt i experimentell turntabilism. Häromåret tonsatte han den hyllade svenska filmen Apflickorna. En skiva som jag själv hyser stor kärlek till är hans mäktiga dubbelmacka Sateenkaarisuudelma.
Fonal har med åren hunnit bygga upp en diger diskografi som vid en första anblick kan förefalla kaleidoskopiskt spretig. En av de röda trådarna är dock de vackra konvoluten som gör varje släpp till en omistlig artefakt utöver det musikaliska innehållet. Titta bara på promovideorna för Shogun Konitoki eller det sprillans nya samarbetet mellan Es och Tomutonttu, Tuusanuuskat, och känn vinylbegäret väckas till liv!
Arabiska TV-kanalen Al Jazeera visade nyligen följande fina reportage om scenen med intervjuer med Lau Nau och Es:
Rekommendabla Dusted Magazine har publicerat ett långt och läsvärt reportage om Fonal HÄR.
Laura Naukkarinen har därtill ett sidoprojekt tillsammans med Cinematekets skivaktuelle stumfilmspianist Matti Bye och hans kollega Kristian Holmgren från Vinter. Som Maailma har trion släppt en vinyl på Södermalms fina mikroetikett Tjärnen.
UPPDATERING: Matti Bye och Kristian Holmgren bistår Lau Nau på scen ikväll!
Häromveckan fick jag en fin polsk jazzplatta i gåva av min godhjärtade bror – Adam Makowicz solopianouppvisning Live Embers (1975). Detta inspirerade mig till att återlyssna på den låt med en ung Zbigniew Namyslowski som jag postade i fjol HÄR på Spisa och även nosa fram lite fler polska jazzpärlor.
Kryztof Komeda är väl den i särklass kändaste jazzpolacken som ploppar upp i minnet. Något paradoxalt med tanke på att han dog blott 38 år gammal och vid den tidpunkten endast hade släppt ett enda album, Astigmatic. Dock hade han hunnit tonsätta desto fler filmer, hela 40 stycken, däribland odödliga klassiker som Roman Polanskis Cul de Sac och Knife in the Water.
Vill man bekanta sig med den rika polska jazzscenen är det en god idé att hålla utkik efter etiketten Muzas 76 volymer starka Polish Jazz serie, som gavs ut från 1964 fram till det sena 1980-talet. Birka Jazz har i vanlig ordning radat upp de snyggaste omslagen medan Bonny Larmes förärat serien en hel blogg (tyvärr endast på polska) och bjuder på följande sköna mix:
Här ryms flertalet av de stora namnen (se utförlig innehållsförteckning), som Wojciech Karolak, Komeda och den ännu aktive trumpetaren Tomasz Stanko, vars busfina Night Peace påminner mig om att jag verkligen behöver utforska hans digra diskografi närmare! Mixen fokuserer främst 70-talets funkiga halvhöga nummer men är man mer sugen på subtilare grejer kan man med fördel spola sig fram till den lugnare andra halvan.
Några som låtit sig inspireras av Komeda så till den grad att de döpt sin långlivad klubb efter hans soundtrack är killarna bakom Stockholmsbaserade Cul de Sac. Imorgon lördag erbjuder dom ånyo sin unika mix av rymdåldersjazz, sinnesutvidgande funk, nyfiken psykedelia och bubblig prog, denna gång på Skeppsbar. Spisa rekommenderar dem varmt!
PS. Kolla gärna in tidigare postningar i Jo/No’s serie utländska jazzpärlor!
Idag släpper den fyrhövdade Umeåkvartetten Råd Kjetil Senza Testa ny skiva och gör därtill ett rart uppträdande på festivalen MADE.
Här på Spisa har vi glatt oss över gruppens improviserade dronerock tidigare – när de drack sig höga på julvin och flummade loss i den timslånga Glöggdraken tillsammans med vår favoritcellist Fred Lonberg-Holm häromåret. Fjolårets vinyldebut Vinliden spelades in i en gammal kyrka i obygden och bestod av två vindlande tjugominutersspår som hunnit tonsätta åtskilliga sena nätter för undertecknad.
Den nya fullängdaren Silverarken är inspirerad av den ark som förutspåddes landa på sjön Loussajärvi 14 mars 1935. Skivan lär vara präglad av ett mer organiskt och akustiskt sound med kortare låtar. Detta märks på det fina titelspåret till den digitala fem spårs EP, Luossavaara, som föregår vinylen.
Inför kvällens spelning har den hemliga gruppen, med ryktade förgreningar till väletablerade akter, låtit sig bli intervjuade i både Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad.
The Marble Fauns är en göteborgsbaserad trio bestående av Rita Nettelstad, Isak Eldh och Magnus Haglund som rör sig fritt mellan olika konstnärliga uttryck. Två av de tre verk som finns att tillgå på konstellationens Soundcloud-sida är ljudcollage. Det tredje är däremot följande sanslöst vackra hyllning till Träd Gräs & Stenars ifjol hädangångne medlem Torbjörn Abelli, som jag just njutit av tre gånger om!
Barnen bygger små båtar vid ån är inspelad under en konsert på Gårdaskolan i Göteborg 25 augusti 2010. Sången är skriven av Thomas Tidholm och finns med på skivan Varma smörgåsar från 1974, kompmusikerna då bestod av Tidholms kamrater från International Harvester, bland annat Torbjörn Abelli på bas.
Bilden ovan är från fjolårets festival i Hammenhög.
Ni känner säkert igen tillståndet som kan infinna sig efter en kraftig överkonsumtion av julmat och allsköns sötsliskigheter. Julkoma. I min lilla familj är det brukligt och absolut livsnödvändigt med en redig siesta efter julbordet.
Förnumstig och bjärt julmusik har vi väl alla vid det här laget hört till leda, men ett så passande soundtrack till sviterna av julbordets excesser som den mystiska gruppen Råd Kjetil Senza Testa levererat med Glöggdraken har jag banne mig aldrig hört maken till!
”A behemoth of a track, Glöggdraken spans over 56 minutes. Quite in parts and equally brutal at times. Almost entirely recorded live while consuming vast amounts of Swedish traditional glögg. This is what your mind turns into after riding sound waves fueled by the sacred flavors of ancient spiced wine.” / Va! Soundscapes
En dånande och sakral timslång session av repetativa gitarrfigurer understött av gästande mästarcellisten och Spisa-favoriten Fred Lonberg-Holms magiska närvaro. En monolitisk timme, fritt flytande i ett varmt delirium där ömsom vackra och ömsom skrämmande feberdrömmar kommer och går. Referenser som countrydoom-veteranerna Earth ploppar upp i huvudet, liksom deras populära efterföljare Sunn O)))
Västerbottningarna Råd Kjetil Senza Testa har därtill i höst släppt en av de skivor som jag mest frekvent återvänt till mången natt i år, Vinliden. En skiva som Per Sinding-Larsen menar borde ha potential att bli ”En Ny Svensk Klassiker” i en mer rättvis värld, och jag kan bara hålla med. Inte heller den är dock någon radiovänlig schlagerpop utan består av två episka 20-minuters alster med meditativa kvaliteter. Ypperlig för nattlig spis!
Läs gärna PSLs fina tribut ”Vilse i skogen, vilse i oss själva?”. Vinliden finns att förhandslyssnas på Spotify och införskaffas på vinyl via bl.a på Sound Pollution och Pet Sounds eller direkt från bolaget Kalligrammofon.
Won är ytterligare ett exempel av den strida ström malmöitiska rytmmakare som tar plats på Babels scen i helgen. De tre man starka instrumentalisterna skapar ettrigt basdrivna grooves och energisk post-punk som emellanåt ekar lite av gammal funkig new wave, A Certain Ratio och ESG.
I dagarna släpps trions debut-LP The Silent Decade på etiketten Psychic Malmö, men gruppen är inga färskingar då de redan för flertalet år sedan verkade under den bakvända beteckningen Now. Deras dåtida utgivning bestod av par finfina alster på Nosordos syskonbolag Aa – skivor som har åldrats väl och alltid lyckas få mig på gott humör (Nows stiliga debut-CD säljs nu förresten ut för ynka 3o spänn HÄR, väl värd en investering!).
Won – The Silent Decade (mp3 via Prejka)
Mattias Nihlén har under artistnamnet VED etablerat sig som en av de tongivande profilerna på den spirande malmöitiska musikscen som i helgen uppmärksammas på tvådagarsfestivalen Som en aldrig sinande ström.
I år har VED hunnit utkomma med både en fenomenal tolva på Lugnet Records och den suggestiva LP:n Gershwin’s Pipe på Psychic Malmö, där han med allt större skicklighet och egensinne fortsätter utveckla sina rullande och repetitiva instrumentaler. Inspiration anas från både grekisk folkmusik, orientaliskt klingande psychedlica och soundtracks till obskyra italienska 70-talsrullar. 12-minuterseposet Evergreens inleder full-längdarens B-sida och utgör ett lysande exempel på de hypnotiska ljudmiljöer VED kreerar.
På skiva har den mångsidige Nihlén hittills både hanterat samtliga instrument, spelat in liksom mixat sig själv, men i år har hans liveshow förtjänstfullt vuxit med åtskilliga medkollaboratörer för att på scen gjuta liv i VED:s allt dansantare låtskatt. Därigenom har man snabbt byggt upp ett rykte som stark liveakt och nyligen agerat förband till både klassiska proggrävarna Fläsket Brinner och krautlegendarerna NEU!.
Nihlén är dock fortsatt inte oäven inför experimenterande, något som påvisades på den gångna festivalen Full Pull där han med manskap bjöd på följande lågmälda improvisation till klanger av bouzouki, kontrabas, ”tingel-tangel”, guzheng, tibetanska singing bowls och moog.
VED special edition LIVE på Full Pull @ Inkonst 25 Sept 2010 (nedladdningslänk eller direktlyssning via Prejka)
En stark rekommendation är att passa på att förskansa sig med exemplar av VEDs bägge limiterade vinylsläpp (som inkluderar nedladdningskod) omgående, via exempelvis Deleted Art, då de enligt bolaget håller på att gå åt i rask takt.
Hedersomnämnande till Henrik Kihlberg (medlem av likaså skiv- och festivalaktuella elorgel-electroduon BEAST) som snickrat ihop den underbara videon till Evergreens ovan! Missa inte för allt i världen luftgitarrsolot vid 8-minuterssnåret!
Kihlberg har en fabläss för ”viktig film” av dylikt snitt, en passion som han med ojämna mellanrum manifesterar på bloggen med samma namn. Läsvärd och mycket underhållande även om man inte själv skulle palla att sitta igenom många av de obskyra och tveksamma gamla VHS:r som snärtigt avhandlas.
Det senaste året har mina öron glatt sig åt en enorm musikalisk kreativitet från vårt lands södra ände. Något som grott i den skånska myllan länge har på sistone blommat ut i en färgstark musikscen som inte längre bara gör sig hörd på underjordisk nivå utan även hittar fler lyssnare än de redan frälsta.
Här på Spisa har vi i år uppmärksammat VED, Skeppet, Luva, Lugnet och BEAST och hos våra bloggvänner Prejka kan den nyfikne lyssna in sig allsköns malmöitiska förmågor. För en utmärkt introduktion rekommenderas Jonas Grönlunds artikel i Sonic #50 där han intervjuar flertalet aktörer i ”en lokal scen som delar ett gemensamt intresse för sinnesutvidgande klubbexkursioner, psykedelisk disco och dansmusik från den vänstra sidan av de stora motorvägarna i allmänhet.”
För att uppmärksamma denna våg av ny musik från Malmö anordnas nu i helgen på Babel en två dagars festival under den illustrerande titeln Som en aldrig sinande ström där flera av de intressantaste och högaktuella konstellationerna uppträder. Det återstår att se om det blir lika flummigt som när fjolårets Samhain-festligheter gick av stapeln i samma lokal och 600 matta gräsmatta, lövträd, svampar och gud vet vad inkorporerades i lokalen! (kolla in fler av Moa Andersdotters suggestiva bilder HÄR)
Närmaste dagarna, inför Som en aldrig sinande ström, kommer vi på Spisa att uppmärksamma ett par av våra favoriter bland de uppträdande. Vi börjar med duon Vidderna som under en längre tid snickrat ihop otaliga versioner av oftast obskyra original från förr till sin egen psykedeliska och lätt proggiga dansmusik. I somras släpptes så deras första helt egna alster, popmusik inspirerad av deras versioner i form av tre starka spår, varav ovan video utgör ett, på en strålande split-tolva som de delar med en annan personlig favorit vid namn Ljudbilden & Piloten.
Mellan åren 2002 och 2009 erbjöd Tomas Melinders malmöbaserade skivetikett Nosordo en vital grogrund för åtskilliga progressiva akter. Undertecknad minns speciellt varmt bolagets premiärsläpp, den fina split-CDn med Krankys Gregg Kowalskis alter ego Osso Bucco och Kristoffer Ströms enmansorkester Ljudbilden & Piloten. En skiva som fortfarande åker fram titt som tätt och där framförallt Ströms senare hälft fortsatt lyckas försätta mig i ett ack så behagligt tillstånd.
Glädjen var därför stor när bolaget nu återuppstått som Neosordo och förutom nämnda Vidderna/Ljudbilden-tolva även nyligen gett ut en split med de omskrivna Roll the Dice, Magic State och BEAST! Bägge skivorna är limiterade ”white labels” i 281 exemplar som fortfarande kan, och bums bör, beställas från Neosordo. Där kan man även ta del av Nosordos tidigare släpp till vrakpriser, exempelvis Ljudbildens finfina och rikligt illustrerade fullängdsdebut för ynka 30 bagis!? Därtill går den senare att förhandslyssnas HÄR.
Vidderna och Ljudbilden har redan hunnit uppträda tillsammans i Sao Paolo och befinner sig just nu på turné i Kina. Världsvid succé är ofrånkomlig.
11 augusti lämnade Torbjörn Abelli oss här på jorden, 65 år gammal. Fästingsjukdomen borrelia tog hans liv. Elbasisten Torbjörn var med och bildade Pärson Sound 1966 som via International Harvester och Harvester blev Träd Gräs och Stenar 1969. Ett coolt och långlivat band som betytt oerhört mycket för den progressiva rockmusiken i Sverige och internationellt.
På Aftonblades löp stod ”Rockstjärna död i borrelia” idag, syftandes på Torbjörn. En smula ”oj, vad ska vi kalla honom” skymtar fram i ordvalet, men rubriksättaren träffade ändå alldeles precis rätt.
Tänd ett ljus, tänk på Torbjörn och lyssna till exempel på Hemlösa katter från 2009.