Till min stora förtjusning står det i hörnet på en affisch jag passerar:
Factory Floor
Affischen är inte vilken som helst utan det är inte mindre än årets line-up för Way Out West-festivalen. Londonbaserade trion Factory Floor kommer att göra en klubbspelning denna festival, under ett av deras få Sverigebesök.
Detta är säkerligen en av de vassaste akterna som kommer att besöka Göteborg i sommar. Ett måste speciellt om du tänker dra till WOW 2012! En flört med electro, post-industri och noise blir hypnotisk fulländning!
Hurra! Härmed har jag fått äran att skriva på Spisa! Så jag inleder det med att sprida vetskapen om Gauntlet Hair. Denna spännande duo spelar musik som på något sätt löser upp skillnaden mellan elektriskt och akustiskt, och har ett fullt närvarande mänskligt uttryck i sitt skapande. De släppte sitt självbetitlade debutalbum i höstas och är värda att lägga på minnet när de när som helst kan dyka upp.
Om du inte redan lånat dem några minuter mellan alla goa’ låtar på din spellista, så tycker jag att du ska låta dem slinka in emellan.
Lyssna på ”I Was Thinking” eller varför inte den här rökaren fråm debuten:
Och läs även en finfin recension av ”I Was Thinking” på Pitchfork.
Broadcast … eh Death And Vanilla från Malmö släpper sitt debutalbum 13 mars på Handsinthedark Records och Kalligrammofon. Internetz dryper för närvarande med rätta av ros för skivan. Tre hundra blekgula vinyler och hundrafemtio cd:ar är upplagan. Coolt.
Detta fina album har precis släppts på Hare Tracks
och kan köpas här
Ytterligare smakprov från skivan kommer inom kort, kolla in videon så länge. För att höra Tvärvägen live boka in 16 mars, Allhelgonakyrkan, Stockholm.
Ännu ett år till ända. Då vi har så mycket grym svensk musik värd att uppmärksamma och glädjas över bryr jag mig inte heller i år om att lyfta fram utländska alster utan vill blott puffa för nya inhemska plattor som förgyllt min tillvaro under 2011. Utan inbördes ordning men med rikligt utav Spotifylänkar.
Hans AppelqvistSjunga slutet nu (Häpna)
Magiskt mångfacetterat mastodontverk utan like. En kär särlings återkomst med ett oupphörligt fascinerande 70 minuter långt konstverk uppdelat i 25 mestadels instrumentala delar.
Nils Berg CinemascopePopmotion (Hoob)
Berg, Cantillo och Kallerdahl lyckades överföra sitt lekfulla live-koncept, att inkorporera allsköns musikaliska youtube-klipp från vida världen att jazza loss runt, till skiva med bravur och intakt charm.
Andreas BertilssonSjälens ö (Komplott)
Ljudkonstnär med ärke-skånsk stämma blommade ut i en raffinerad och eftertänksam popplatta som förtjänar mångdubbel uppmärksamhet.
Seval I Know You (482 Music)
Välrenommerade cellisten Fred Lonberg-Holm lierade sig med gräddan ur vår unga jazzelit och spelade in ett utsökt knippe kammarjazziga sånger som växer för var lyssning.
Parti & MinutFrån klart till halvklart (Dingo)
Tuba, trumpet och trummor – kort och gott allt som behövs för en upplivande och personlig jazzstänkare med klös och karisma.
OK Star OrchestraThe Beat & The Melody (Rootsy)
Stockholms svängigaste liveband befäster på sin tredje skiva sitt oemotståndliga sound av influenser från vitt skiljda världsdelar med en självklarhet få förunnade.
Testbild!Barrikad (Kalligrammofon)
Intellektuell jazzpoporkester slopade engelskan och effekterna och skapade istället en akustisk och behagfull pärla till vinyl, som gjord för att angöra en brygga till.
Erik EnockssonApan (Release the Bats)
Mäktigt mörk och dämpat ångestdriven filmmusik som står sig helt på egna ben, från Hägerstensåsens svar på Popul Vuh.
Imorgon kväll (29/9) föreslår jag ett besök på Landet vid Telefonplan. Där har nämligen nystartade kassettbolaget Quaset en dubbel releasefest för Saigon och Like Rivers.
Saigon spelar avig, smutsig och catchy Pop med stort P. De har förstått det här med att poppärlor ska vara unika, att de ska skilja sig åt. Från andra, från varandra.
Jag tycker att det är nyttigt och roligt när olika discipliner och scener möts. De två band som delar bolag och kväll är t.ex. rätt olika varandra i sina uttryck. Ett annat exempel skulle kunna vara bolagsbossen tillika kontrabassisten Vilhelm Bromander själv, som har ett förflutet i diverse jazzkonstellationer och som nu bevisligen också dykt ner i kassettunderjorden med sitt Quaset.
Like Rivers, som han delar med Alexander Zethson (känd från t.ex. Je Suis!) på klaver, och Daniel Karlsson (från bl.a. fina Disco Langsam) på gitarr, elektronik och röst, bjuder på dröjande och drönande klangrika resor genom inre landskap.
Sedan Göteborgsgruppen Rodna nådde fram till mina öron häromveckan, via Prejkas försyn, har jag inte kunnat få deras pysmysfunkiga Nordanstig Ditt Tusculum ur huvudet. Har återvänt till denna pärla flera gånger dagligen, och därtill blivit pepp på att gräva fram mina gamla vältummade skivor av gymnasiefavoriten Kaah.
Att Hälsingekommunen Nordanstig har Sveriges mest kryptiskt långsökta slogan har jag lärt mig av Trafikmagasinet men om Rodna vet jag föga mer än vad Prejkas Sergio Rizzolo avslöjar:
Delar av (om inte alla ur) Göteborgs-bandet KORS, som tidigare i år framförde en legendarisk spelning på allas våran favorit-svartklubb i Malmö, har nu ynglat av sig i sidoprojektet Rodna. Som en hyllning till husbilen och den svenska semesterkulturen – med rastplatser vid sjöar, kylbagar med saft och varmkorv, referenser till Evert Taube. Att lyssna på Rodna är lite som de upplevelser huvudkaraktären i Patrick Süskinds roman Parfymen lyckas åstadkomma med sina märkliga destillationer för att fånga lukter – i det att man här hör en destillation av ett flertal generationers kollektiva minne: drömmen om den svenska medelklassen. Och man rodnar faktiskt lite. / Sergio Rizzolo, Prejka
Kan skriva under på denna målande beskrivning, som därtill ytterligare förstärks av att Rodna nyligen for land och rike runt ute på husbilsturné. Man avverkade metropoler som Sandviken, Hårte och Ramsele och själv hoppas jag på en snar Stockholmsspelning. Dessförinnan fortsätter jag att hårdplugga de fyra förnäma alster som finns tillgängliga på gruppens Soundcloud-sida och nynnar mig lojt lycklig.
En av de nyutkomna skivor som jag fascinerats allra mest av i vår är Andreas BertilssonsSjälens ö (Komplott). En alldeles utsökt och egenartad popplatta; företrädesvis lågmäld i sitt anslag, svävande, organisk, frisinnad, med rikligt av skånsk mylla mellan tårna.
Bertilsson har redan en rad starka alster i ryggen, dock av tämligen annorlunda karaktär än denna lättillgängliga pärla. Under sitt alias Son of Clay, och senare under eget namn, har han skapat raffinerad ljudkonst och förunderliga klangvärldar, men har nu alltså blommat ut som popsångare med poetiska textrader som biter sig fast och växer, framförd på porlande skånska.
Redan på föregående skiva, den likaledes fenomenala Det fysiska och det psykiska (Komplott 2008), inleddes utvecklingen mot ett mer extrovert uttryck. Där var det dock Bob Hunds Thomas Öberg och Sofia Dahlgren som stod vid mikrofonen, men nu har alltså Andreas själv vågat sig fram. Och han gör det med den äran. Fullgod instrumenthjälp har han därtill av bl.a. Spisa-favoriter som Joel Västberg och Samuel Hällkvist. Inspiration från experimentella 80-talsgruppen Talk Talk kan möjligen härledas, liksom drag av skivbolagsfränden Hans Appelqvist. Om ni ursäktar den årtidsoenligt frostiga videon så låna gärna ett öra till Önskan studsar:
Lagom till industrisemestern släpper Komplott idag en toppenfin sommarsingel, Industrisemestern kan börja; en tiotummare med handgjorda omslag, innehållandes cover på Gullan Bornemarks trallvänliga Hallå Hallå med härligt svajig lapsteelgitarr från Hällkvist, och en skönt flummig åtta minuters blockflöjtsresa! Singeln finns även att inhandla digitalt från norska Music Online eller iTunes.
Själens öär också den omsorgsfullt paketerad och delikat utbredd över två vinylsidor (i sin lyxvariant, finns även i enkel cd-utgåva), tillgänglig från Komplott eller i Stockholm via Rönnells, Record Hunter och Pet Sounds.
