Prince Lasha x 2

Ikväll är det åter dags för Jamkultur på Fasching och Spisa fortsätter agera skvalansvariga inför jammen. Tredje gången gillt bakom skivspelarna för undertecknad ikväll och liksom de två tidigare tillfällena är chansen stor att jag kommer spela min favoritlåt med saxofonisten Prince Lasha, djungelfunkiga ”Congo Call” från 1963 års The Cry!. Ingen kväll känns liksom komplett utan den.

Återigen är det den rekommendabla jazzbloggen Village Dance Radio som bjussat på divshare-länk och som därtill nyligen postat ytterligare en kalaslåt med prinsen. Två år efter The Cry!, som Lasha spelade in med bl.a Gary Peacock och Stephen Simmonds, mötte han istället upp med Herbie Hancock och Cecil McBee m.fl och kreerade Inside Story. Som bekant är jag svag för spirituell jazz med groove och afro-influenser så att ”Kwadwo Safari” sitter som en smäck torde inte komma som någon överaskning.

Kom gärna förbi och häng en stund med mig ikväll! Är på plats och spelar plattor från kl 18 till konserten framåt 20, sedan vankas jam från 21-snåret. Fri entré, välkomna!

Spiritual Jazz Bonanza

En av mina absoluta favoritsamlingar på senare år har varit Spiritual Jazz: Esoteric, Modal and Deep Jazz From The Underground 1968-77, utgiven av den allt som oftast fenomenala etiketten Jazzman Records. Titeln säger det mesta, men man kan även tillägga att det rör sig om en hel del musik med icke-västerländskt ursprung. Obskyr och funkig jazz från ex.vis Egypten och Iran, med mina personliga favoriter Salah Ragab och Lloyd Miller, såväl som sakrala mässor och privatpressade garageinspelningar.

Nyligen släpptes en ny volym, denna gång inriktad på den europeiska scenen. Jag har ännu inte riktigt hunnit tränga in i denna nya volym, trots att den finns smidigt tillgänglig i sin helhet via Soundcloud. Arrangemangen förefaller större på denna och ger ett något mer polerat intryck, även om det även denna gång rör sig om en uppfriskande spretighet med influenser från såväl flamenco som Balkan. Är man pepp på inköp så erbjuder Jazzman just nu bägge volymer för blott 15 pund tillsammans.

Ännu än mycket lovvärd kulturgärning, av mer gargantunska mått, svarar bloggaren Black Classical för. I samarbete med ett gäng andra grymma jazzbloggare erbjuds en monumental 12-timmars megamix, The Doctrine, av formidabel spirituell jazz från 1957 och framåt. En ojämförlig kavalkad med såväl välkända som obskyra namn och mytomspunna reliker. Enda invändingen är väl att det blir en väldigt mastig sittning och att det snabbt blir omöjligt att hålla koll på vad som avnjuts. Tacksamt nog kan man ladda ner hela klabbet inkl låtförteckning HÄR.

Glad påsk!

Brothers Two Others

Första gången jag hörde Brothers Two Others var på Hotel Hellsten. De hade då precis spelat in detta album och visst är denna skiva lika fantastisk som jag minns dem live.

Bakom Brothers Two Others döljer sig bröderna Gustafsson, Jakob på tenorsaxofon och Daniel på kontrabas. De andra två är Daniel Svensson på Gitarr och Niclas Lindström på trummor. På skivan finns även Jan Allan med på trumpet. Jan Allan i all sin ära, gör strålande insatser på två spår, men denna grupp står helt på egna ben. Långsamma nummer varvas med snabba vilket är genomgående för hela albumet. Musiken kommer i rakt nedstigande led från det som brukar kallas för cooljazz. Referenser till Warne Marsh, Lee Konitz och Lennie Tristano. Warne Marsh album Star Highs kan jag i övrigt varmt rekommendera. Det otroligt skönt att höra Daniel Svensson som ofta spelar melodier tillsammans med Jakob Gustafsson. Gitarren får mer rollen som en blåsare och ofta känns det som man lyssnar på en kvartett utan ackordinstrument. Detta får mig att tänka på Per ’Texas’ Johanssons kvartett med Fredrik Ljungkvist, Dan Berglund och Mikel Ulfberg, där blåsarna ofta hade fria roller med ett sammansvetsat komp i ryggen. Svensson och Gustafsson spelar även en hel del melodiösa solon tillsammans vilket får mig att tänka på Kurt Rosenwinkels och Mark Turners tidiga album. Hela skivan har mycket tradition över sig men levererar ändå ett ”här och nu” vilket ger känslan av hippt. Ett spår som ”Stompin’ at Rågsved” är bara helt klockrent för denna grupp och får en att tänka på traditionen samtidigt som jag ser tunnelbanan komma från Hagsätra in mot stan. Det spår som sticker ut är sista ”Långsam Karusell” vilket ger mersmak på en bredd i gruppen som egentligen inte alls saknas. Brothers Two Others ger oss en fräsch cooljazz helt i 2012-hipsterjazzstil.

”Snabb karusell” från Hellsten 2011

Grattis Tonbruket!

Grattis mäster Berglund och hans Tonbruket till grammisvinsten i jazzkategorin!

Tonbruket – Dig it to the end

Här är debutskivan ock: Dan Berglund – Dan Berglund’s Tonbruket

De hära äro de nu olyckliga ovinnarna i denna märkliga tävling i tävlande i musik:

Premiär för Jamkultur

Nu på måndag 13 februari, kl 18-24, är det premiär för Faschings nya satsning Jamkultur. Varje måndag under hela våren bjuds en eller flera prominenta jamledare in till att först hålla en kortare konsert med en konstellation de själva väljer ut och sedan med mjuk järnhand styra jammet, där alla musiker är välkomna att ansluta sig.

Vi på Spisa har bjudits in för att lira skivor kl 18-19 innan de inledande konserterna och under pausen kl 20-21 inför jammen. Imorgon står Felix och undertecknad i DJ-båset, måndagarna som följer kommer vi axla uppdraget tillsammans med Eric, Bosse och Thomas m.fl.

Förste jamledare ut är saxofonisten Amanda Sedgwick som presenterar sig som ”En befriande icke-akademisk och alltid musikaliskt nyupptäckande saxofonist som går sin egen väg, numera baserad i jazzens mecka New York där hon är en del av den högst levande jamkulturen.

Välkomna!

Aphex Twin i jazzskrud

Alltid lika roligt att göra nya musikaliska upptäckter. Amerikanska trion The Bad Plus har förgyllt mitt liv på sistone med sin melodiska och popinfluerade jazz. Speciellt det här upplivande stycket satte sig på hjärnan och kändes vagt bekant. Inte konstigt då det ju visade sig vara en (tämligen trogen) tolkning av en gammal Aphex Twin-hit från Come to daddy EP:n.

The Bad Plus – Flim (mp3 från albumet These Are The Vistas (2003) via Jessie the Jazz tumblr)

Jef Gilson RIP, 1926-2012

I söndags gick en av de främsta franska jazzartisterna ur tiden, doldisen Jef Gilson. Pianist, arrangör, producent, multiinstrumentalist. De inspelningar som framförallt fångat mitt intresse är hans verk från de sena 60-talet och tidiga 70-talet – en kreativ tid med influenser från fjärran länder och samarbeten med Hal Singer, Sahib Shihab och Lloyd Miller m.fl.

Särskilt förtjust är jag personligen i de tunga afrorytmerna på den modala kultskivan med Hal Singer från 1974, Soul of Africa, vars återsläpp på Kindred Spirits för några år sedan var min egen introduktion till Gilson. Village Dance Radio har frikostigt laddat upp ett par mp3:or, däribland öppningsspåret Chant Inca:

Gilson spelade även under samma period med musiker från Madagaskar, där han bott en tid i slutet av 60-talet. Skivorna med Malagasy är värda att söka rätt på (digitalt då de är aningen svårfunna i fysiskt format), lyssna ex.vis på fina Valiha Del från 1973:

Gilsons tolkning av Pharaoh Sanders The Creator has a Master Plan från 1969 går heller inte av för hackor:

I fjol släppte engelska kvalitetsetiketten Jazzman Records en tjusig karriäromfattande samling med Gilsons produktioner, väl värd att låna ett öra.

Danska jazzpärlor

Tenorsaxofonisten Bent Jædig och pianisten Bent Axen är två danska jazzmän med digra referenslistor.  To Iskol’ Hof är en riktigt driven rökare från deras gemensamma debutplatta Let’s keep the message (1960), en dyrbar historia.

Bent Axen / Bent Jædig - To Iskol’ Hof  (mp3 via Club Cortez)

Axplock ur Jædigs inspelningar med bl.a. berömdheter som Dollar Brand, Art Farmer och den serbiske Spisa-bekantingen Duško Gojković finns återutgivet på en tillsynes prima dubbelskiva från Little Beat, The Free Spirit: 1963 – 2003. Kolla in det sprängfyllda medföljande skivhäftet HÄR och lyssna på några smakprov i följande klipp:

1962 flyttade den amerikanske flöjtisten Sahib Shihab till Köpenhamn och ingick under ett par år i den danska radiojazzgruppen, tillsammans med de både Bentarna. Deras platta från 1965 är en annan raring väl värd att kolla upp.

Missa inte tidigare delar i min serie utländska jazzpärlor, med musik från ex.vis Rumänien, Egypten, Serbien, Polen och Indien.

Gitarrmongot

Emellanåt väcks hos mig ett sug efter strängbändare av det primitivare slaget. Häromnatten blommade intresset upp på nytt när LA-baserade bloggen Aquarium Drunkard postade följande 17 minuter långa gitarrfrenesi av den för mig okända Sandy Nassan från 1970 – en ”Sandy Bull på anabola” snarare än någon akademisk traditionsuttolkare.

Efter en inställsamt Stairway to heaven-klinkande introminut drar Nassan igång högernäven och jag kan snart blott kapitulera med ett fånigt leende på läpparna av det knallhårda och opryda anslaget. Speciellt efter att jag för mitt inre visualiserat den unge punktrubaduren i Ruben Östlunds debutfilm Gitarrmongot. Allt emedan Nassan rockar på i sin rediga läppbeprydnad och minuterna rinner iväg ser jag även framför mig, likt i en feberyr vision, arbetslöse Juholt sitta och slamra med en akustisk gura utanför Oskarshamns centrum.

Sandy Nassan – Jam (mp3 från albumet Just Guitar, 1970)

Eventuellt funkar inte direktlänken men surfa isåfall över HIT och lyssna.

Mer info om Nassan och hans obskyra diskografi finnes HÄR: