På torsdag spelar Jonas Östholm med sin kvartett på Hotel Hellsten och när jag googlar honom så får jag som första träff upp en länk till DIGJazz och en intervju som gjordes 2004, alltså snart sex år sedan. Som nästa ämne så dyker hans namn upp tillsammans med trumpetaren Emil Strandberg och en länk till en recension om deras skiva ”Once Around”, släppt på Amigo. Recensionen är publicerad i januari 2008, ganska exakt två år sedan. Vidare hittar jag länkar till olika klipp på Youtube där Jonas spelar tillsammans med flera av Sveriges ledande jazzartister samt länkar till skivor där han medverkar.

Det som slår mig är att jag inte kan hitta hans namn som ledare för något eget band eller skiva och inte någon egen sida på Myspace. Som sista fråga i artikeln från DIGjazz så får Jonas frågan om han har tankar på en egen grupp så här blev svaret då

– Det går man förstås alltid och funderar på. Men senaste året har jag haft så många andra spännande och inspirerande jobb att det inte har varit aktuellt att dra igång något eget. Eftersom man nu är pianist förväntas det av en att man skall ha en trio. Men mer lockande är en lite större akustisk grupp, som skulle ge andra möjligheter när det gäller att komponera och arrangera.

När jag ringer Jonas för att fråga varför han inte går att hitta i eget namn på internet, svarar han att han har valt att inte ha en egen Myspace-sida. Han är inte heller medlem i Facebook. Han tycker att internetcommunities tenderar att få fel fokus, bli för interna, även om grundiden är god. Dessutom verkar de ta mycket tid i anspråk. Han skulle hellre vilja satsa på en egen mer heltäckande hemsida någon gång i framtiden. Jag ställer även frågan om kvartetten är den akustiska grupp som han pratade om i artikeln från 2004. Jonas menar att det han lockades av för sex år sedan var nog mer av att komponera och leda en septett el. dyl. men att han ännu inte kommit underfund med hur han vill skriva för en större grupp så att alla ska känna sig jämlika, därför ligger det fortfarande i träda.

Kvartetten med Emil Strandberg – trumpet, Pär-Ola Landin – bas och Christopher Cantillo – trummor är han stolt och glad över att få spela med. Kvartetten lever i samma musikaliska värld som, och kan sägas vara en förlängning av, duon med Emil men har ändå en helt egen identitet och självständighet. Till duon skriver de båda musiken men för kvartetten står han ensam för komponerandet. Att han nu återigen prioriterar sin egen musik menar han är ett resultat av alla de år han verkat som medmusiker i andras grupper. Genom att jobba tillsammans med andra och känna sig delaktig i många musikaliska sammanhang har han kunnat forma sin egen bild och utvecklat sina egna idéer om hur han vill att musiken ska låta. Även hur man i en grupp behandlar element som improvisation. Samarbetet med Emil har gett Jonas den kanske tydligaste bilden av den diffusa gräns mellan improvisation och det skrivna som han eftersträvar i sin musik och som han nu tillsammans med kvartetten försöker utveckla ytterligare. Han nämner grupper som tidiga Weather Report och Wayne Shorters nuvarande grupp som goda exempel på just denna otydliga gräns mellan det improviserade och det skrivna. Grupper där alla spelar och lämnar plats, där musiken inte blir statisk och där målet är att lösa upp musiken, göra den levande.

Slutligen poängterar han vikten av att övertyga sig själv om att det man gör är viktigt. Förhoppningsvis kommer vi att kunna höra Jonas Östholm Kvartett på skiva senare i vår, material finns inspelat men han är inte säker på hur och på vilket sätt han vill ge ut detta.