Spiritual Jazz Bonanza

En av mina absoluta favoritsamlingar på senare år har varit Spiritual Jazz: Esoteric, Modal and Deep Jazz From The Underground 1968-77, utgiven av den allt som oftast fenomenala etiketten Jazzman Records. Titeln säger det mesta, men man kan även tillägga att det rör sig om en hel del musik med icke-västerländskt ursprung. Obskyr och funkig jazz från ex.vis Egypten och Iran, med mina personliga favoriter Salah Ragab och Lloyd Miller, såväl som sakrala mässor och privatpressade garageinspelningar.

Nyligen släpptes en ny volym, denna gång inriktad på den europeiska scenen. Jag har ännu inte riktigt hunnit tränga in i denna nya volym, trots att den finns smidigt tillgänglig i sin helhet via Soundcloud. Arrangemangen förefaller större på denna och ger ett något mer polerat intryck, även om det även denna gång rör sig om en uppfriskande spretighet med influenser från såväl flamenco som Balkan. Är man pepp på inköp så erbjuder Jazzman just nu bägge volymer för blott 15 pund tillsammans.

Ännu än mycket lovvärd kulturgärning, av mer gargantunska mått, svarar bloggaren Black Classical för. I samarbete med ett gäng andra grymma jazzbloggare erbjuds en monumental 12-timmars megamix, The Doctrine, av formidabel spirituell jazz från 1957 och framåt. En ojämförlig kavalkad med såväl välkända som obskyra namn och mytomspunna reliker. Enda invändingen är väl att det blir en väldigt mastig sittning och att det snabbt blir omöjligt att hålla koll på vad som avnjuts. Tacksamt nog kan man ladda ner hela klabbet inkl låtförteckning HÄR.

Glad påsk!

Uruguayanska jazzpärlor

Candombe är namnet på afro-uruguayanska trumrytmer med en diger historia och spridning även till Brasilien och Argentina. Jazztolkningar hör inte till vanligheterna men nyligen stötte jag på ett par coola rökare från 1960-talet. Rekommendabla bloggen Les Maines Noires bjussar på två fina spår med trumpetisten Daniel Lencina, under ledning av George Roos i serien Vanguardia de Candombe, dvs ”Avant Garde Candombes”. Speciellt den första låten, ”Triste” med skönt drönande orgel (?), tycker jag är himla fin, medan den andra låten möjligen introducerar mer candombe-rytmer.

Ytterligare en tolkning av det senare stycket, ”Negro en Sol Menor”finner jag hos den spännande bloggen Muzzical Trips; uruguyanska pianisten Manolo Guardia, proddad av densamme Georgios Roos under det sena 1960-talet.

Jef Gilson RIP, 1926-2012

I söndags gick en av de främsta franska jazzartisterna ur tiden, doldisen Jef Gilson. Pianist, arrangör, producent, multiinstrumentalist. De inspelningar som framförallt fångat mitt intresse är hans verk från de sena 60-talet och tidiga 70-talet – en kreativ tid med influenser från fjärran länder och samarbeten med Hal Singer, Sahib Shihab och Lloyd Miller m.fl.

Särskilt förtjust är jag personligen i de tunga afrorytmerna på den modala kultskivan med Hal Singer från 1974, Soul of Africa, vars återsläpp på Kindred Spirits för några år sedan var min egen introduktion till Gilson. Village Dance Radio har frikostigt laddat upp ett par mp3:or, däribland öppningsspåret Chant Inca:

Gilson spelade även under samma period med musiker från Madagaskar, där han bott en tid i slutet av 60-talet. Skivorna med Malagasy är värda att söka rätt på (digitalt då de är aningen svårfunna i fysiskt format), lyssna ex.vis på fina Valiha Del från 1973:

Gilsons tolkning av Pharaoh Sanders The Creator has a Master Plan från 1969 går heller inte av för hackor:

I fjol släppte engelska kvalitetsetiketten Jazzman Records en tjusig karriäromfattande samling med Gilsons produktioner, väl värd att låna ett öra.

Danska jazzpärlor

Tenorsaxofonisten Bent Jædig och pianisten Bent Axen är två danska jazzmän med digra referenslistor.  To Iskol’ Hof är en riktigt driven rökare från deras gemensamma debutplatta Let’s keep the message (1960), en dyrbar historia.

Bent Axen / Bent Jædig - To Iskol’ Hof  (mp3 via Club Cortez)

Axplock ur Jædigs inspelningar med bl.a. berömdheter som Dollar Brand, Art Farmer och den serbiske Spisa-bekantingen Duško Gojković finns återutgivet på en tillsynes prima dubbelskiva från Little Beat, The Free Spirit: 1963 – 2003. Kolla in det sprängfyllda medföljande skivhäftet HÄR och lyssna på några smakprov i följande klipp:

1962 flyttade den amerikanske flöjtisten Sahib Shihab till Köpenhamn och ingick under ett par år i den danska radiojazzgruppen, tillsammans med de både Bentarna. Deras platta från 1965 är en annan raring väl värd att kolla upp.

Missa inte tidigare delar i min serie utländska jazzpärlor, med musik från ex.vis Rumänien, Egypten, Serbien, Polen och Indien.

Polska jazzpärlor, del 2

Polen har som konstaterats en rik jazzflora och jag fortsätter sonika min exposé över dess pärlor. En stor personlig favorit på sistone är kvintetten Paradox Drifting Feather (Polish Jazz#26, 1971). Ledd av trombonisten Andrezej Brzeski och med övrig instrumentering bestående av cello, bassoon, altsax och gitarr har den ett eget och mycket tilltalande sound som hämtar inspiration från bl.a inhemsk såväl som spansk folkmusik. Lika livfull som behagligt lågmäld, uppfinningsrik och groovy kammarjazz som förtjänar att uppmärksammas, speciellt om man gillar ”strängjazz” med förtjänstfull avsaknad av trummor.

Drifting Feather finns sedan 2004 tillgänglig på CD via t.ex Amazon. Min favoritblogg när det gäller all-things-odd-and-great Ghostcapital bjussade nyligen på en rip och ger följande smakprov:

”I thought it a paradox to play jazz without drums, with a bassoon and cello, which hums and groans in bebop diminshed fifths. At that time, the very sound combination of the bassoon, trombone cello and bass made me happy and inspired me to make some musical tricks and jokes on the borderline of jazz and folk.”  - Andrezej Brzeski

 

Ta gärna del av fler av Jo/No’s utländska jazzpärlor

Polska jazzpärlor, del 1

Häromveckan fick jag en fin polsk jazzplatta i gåva av min godhjärtade bror – Adam Makowicz solopianouppvisning Live Embers (1975). Detta inspirerade mig till att återlyssna på den låt med en ung Zbigniew Namyslowski som jag postade i fjol HÄR på Spisa och även nosa fram lite fler polska jazzpärlor.

Kryztof Komeda är väl den i särklass kändaste jazzpolacken som ploppar upp i minnet. Något paradoxalt med tanke på att han dog blott 38 år gammal och vid den tidpunkten endast hade släppt ett enda album, Astigmatic. Dock hade han hunnit tonsätta desto fler filmer, hela 40 stycken, däribland odödliga klassiker som Roman Polanskis Cul de Sac och Knife in the Water.

Vill man bekanta sig med den rika polska jazzscenen är det en god idé att hålla utkik efter etiketten Muzas 76 volymer starka Polish Jazz serie, som gavs ut från 1964 fram till det sena 1980-talet. Birka Jazz har i vanlig ordning radat upp de snyggaste omslagen medan Bonny Larmes förärat serien en hel blogg (tyvärr endast  på polska) och bjuder på följande sköna mix:

Här ryms flertalet av de stora namnen (se utförlig innehållsförteckning), som Wojciech Karolak, Komeda och den ännu aktive trumpetaren Tomasz Stanko, vars busfina Night Peace påminner mig om att jag verkligen behöver utforska hans digra diskografi närmare! Mixen fokuserer främst 70-talets funkiga halvhöga nummer men är man mer sugen på subtilare grejer kan man med fördel spola sig fram till den lugnare andra halvan.

Några som låtit sig inspireras av Komeda så till den grad att de döpt sin långlivad klubb efter hans soundtrack är killarna bakom Stockholmsbaserade Cul de Sac. Imorgon lördag erbjuder dom ånyo sin unika mix av rymdåldersjazz, sinnesutvidgande funk, nyfiken psykedelia och bubblig prog, denna gång på Skeppsbar. Spisa rekommenderar dem varmt!

PS. Kolla gärna in tidigare postningar i Jo/No’s serie utländska jazzpärlor!

Indiska jazzpärlor

Min serie jazzpärlor från fjärran länder har haft en välbehövlig paus. Ej pga brist på spännande material utan blott tidsnöd. Nåväl, nu tillbaka i fin form med en helindisk jazzplatta från en filmmusikkompositör med fler än 700 soundtrack på sitt samvete.

Åtskilliga västerländska jazzmusiker vände på 60-talet blicken österut för inspiration, och den indiska filmindustrin har i sin tur alltid varit pigg på att suga åt sig utomsocknes influenser. T.K. Ramamoorthy härstammar från en släkt av idel violinister och var verksam i sydöstra kuststaden Chennais filmindustri, mer känd som Kollywood.

Ramamoorthys Fabulous Notes And Beats Of The Indian Carnatic-Jazz har nyligen fått sig en tacksam återutgivning av EM (som även har åtskilliga andra intressanta titlar i sin katalog). Exotiskt klingande biblioteksjazz, men tacksamt besparad på för mycket kitsch och extravagans, utan istället med ett tungt driv och slingrande mellanösternvibbar. Undomundo bjussar på två smakprov:

T.K. Ramamoorthy – Gowla

T.K. Ramamoorthy – Udaya Ravi Chandrika

Makedonisk fertilitetsjazz

Vi fortsätter vår serie jazzpärlor från annorstädes med mer slaviska tongångar i form av den serbiske trumpetaren Duško Gojković. Denne fick sitt genombrott 1966 med kalasplattan Swinging Macedonia (enja), inspelad tillsammans med välrenommerade medmusikanter som pianisten Mal Waldron och saxofonisten Nathan Davis. Skivan benämns lite varstans som en riktig klassiker inom slavisk jazz och från den har jag lyft ett par favoriter.

Omslaget ovan är dock från en senare platta från 1974, där titellåten lär vara en omarbetad version av Saga Se Karame (enligt denna källa som även rymmer en informativ recension av Swinging Macedonia och dess influenser från slaviska rytmer). Åtskilliga av Duskos alster finns att inhandla via CDON.

Sugen på fler jazzpärlor från udda håll? Kolla in tidigare postningar i serien!

Jazzpärlor från Balkan

zagreb jazz quartet

En av fjolårets finaste svenska jazzplattor var Oskar Schönnings The Belgrade Tapes, som gruppen spelat in på resande fot i Serbien. Detta var en skiva som inte enbart innehöll öronfröjd utan även kom underbart paketerad i en tjock och rikligt illustrerad bok innehållandes osjungna texter till musiken signerade Annika Norlin (a.k.a Hello Saferide och Säkert!).

En annan som besökte Belgrad i musikaliska ärenden häromåret är den brittiska radioprofilen Gilles Peterson. Vid sin hemkomst knåpade han ihop följande fina 40-minutersmix av sina skivfynd från resan. I mixen, som fokuserar det sena 70-talet och tidiga 80-talets jugoslaviska jazzscen, ryms bl.a  saxofonisten Tone Janša, som under 80-talet spelade in ett par plattor med Woody Shaw och har ett epitet att vara Sloveniens svar på Pharaoh Sanders. Se komplett låtlista här.

Egyptiska jazzpärlor

För att hedra det modiga egyptiska folkets lyckosamma revolution vill jag passa på att tipsa om den egyptiske jazzgubben Salah Ragab. Kompositör, slagverkare och pianist vars tunga produktion under åren 1968 till 1973 häromåret återutgavs med den obetalbara undertiteln Ramadan in Space Time (Spotify-länk) av engelska Art Yard Records.

Explosiv big band jazz med orientaliska rytmer och instrument. Stundom en smula exotifierat och präglat av sin tids västerländska influenser men alltid med ett jäkla klös och sväng. Gillar man Yusef Lateefs österländska vibbar liksom Sun Ras lättillgängligare alster bör man definitivt hugga den här bums! Själv låtsas jag dansa fram längs de kryllande gatorna i Kairo till tonerna av den triumfatoriska glädjefanfaren Neveen!

Sun Ra, som bolaget Art Yard även gett ut drösvis av delikat förpackade återsläpp med, besökte vid tiden för dessa inspelningar Salah Ragab i Heliopolis och tillsammans spelade de in en del nytt material, liksom versioner av Ragabs kompositioner. Något flummigare men personligen föredrar jag nog originalen med mer tryck i.

Om man önskar investera i Ragab kan jag även nämna att Art Yards stiliga släpp kommit i flera versioner. Vartefter upplagorna har sålt slut har de adderat bonusspår till original-LP:ns sju spår och versionen som ligger ute på Spotify har hela 16 spår. Första CD-utgåvan från 2006 vill jag minnas hade 11 spår och min egen CD från 2008 har 14 spår. Noterar att cdwow kränger skivan för ynka 129 kr inkl frakt…

Här är en liten dansant semesterfilm med Sun Ra vid pyramiderna: