Spisa har fått äran att arrangera After Work Jazz på Stockholms Kulturfestival, 10-14 augusti. I gränslandet mellan Sverige, Danmark och jazz. På RicaLounge vid Sergels torg, varje dag kl 18.

Tisdag: August Engkilde & Global Units – global improvisation med elektronisk twist
Onsdag: Originalljudet – Outsider muzak
Torsdag: Rêve Boheme – Django Reinhardts ande är återfödd i danske Jens Fugelsang & Rêve Boheme
Fredag: New Found Land – Pop är bäst, jazz är präst
Lördag: Our Park – Sveriges coolaste pianotrio

Hjärtligt välkommen!

Jens Fuglsang & Rêve Boheme

Danska Rêve Boheme är något så speciellt och coolt som helt akustisk och vokal gitarrjazz i Django Rainharts anda, sk gypsy jazz. Jens Fuglsang berättar:

”Gypsy jazz er en meget livsbekræftigende musikgenre. Det kan både være trist [tragisk på danska], melankolsk, romantisk og derefter skifte til det intense og sprudlende, og derefter blive ”cool” ligesom de gamle jazz-standards der også er en stor del af gypy jazz-repertoiret. Fordi musikken rummer så mange følelser er publikum både unge og gamle mennesker. De unge kan lide energien og det instrumentale overskud og de ældre jazz-kendere har som regel selv et par Django skiver derhjemme og kender nogle af numrene.”

”Det der driver ved at spille gypsy jazz er at man kan rejse verden rundt og møde andre musikere. Selvom man ikke kan sproget så kan man sagtens spille sammen og improvisere. Det er lidt sværere når man spiller i et rockband hvor repertoiret er indøvet på forhånd – selvom det også har sin charme.”

”Rêve Bohème debuterede i Paris på gypsy jazz-restauranten Bistro d´Eustache og har de sidste 7 år turneret i Europa og været aktive i det internationale gypsy jazz miljø. De har spillet med mange af gypsy jazzens prominente navne og udviklet deres egen moderne sound hvilket gør dem til nogle af skandinaviens fineste eksponenter indenfor denne meget krævende og traditionsbundne genre.”

Nummeret ”Cherifa says” er en Gypsy-bossa som jeg har komponeret til min kæreste lige da jeg havde mødt hende… og den virkede efter formålet :-)

Vad är ert förhållande till Django Rainhart och hans musik?

”Django Reinhardt indspillede næsten 900 numre og komponerede ca. 150 numre selv. Hans musik spænder fra Musette-valse til swing og bebop som han spillede meget kort før sin død i 1953. Så det er en lang musikalsk rejse han har været på med et stort repertoire fra sigøjnernes folkemusik til jazzens standard numre. Udover at Django var en fantastisk musiker var han også en stor personlighed hvilket man kan læse i flere bøger. På vores hjemmeside www.reve.dk har vi et menupunkt der hedder ”about django” hvor man kan læse om hans liv og musik.”

”Vores indgangsvinkel til hans musik har været forskellig ved hver cd. Den første cd var en blanding af egne numre med en nordisk klang. Flere i orkestret havde spillet moderne jazz da vi startede  - og vi prøvede derfor at blande vores univers med inspiration fra Django. Den anden cd bestod udelukkende af Django-kompositioner. Her fandt vi frem til de mest spændende og ukendte Django-numre som vi gav et personligt snit.”

”På vores nyeste cd er udgangspunktet været at putte vokal på de gamle Django-standards og selv lave nogle popnumre som bliver spillet med den akustiske ”Django sound”.”

”En sjov oplevelse var engang for 12 år siden da vi lige var startet med at spille gypsy jazz. Vi tog til Oslo i januar måned for at overvære den årlige Django-festival. Det var iskoldt, vi havde ikke nok tøj på og vores guitarer var nærmest frosne. Da vi kom til spillestedet Cosmopolit beholdte vi overtøjet på og gik ind i den store sal hvor Jon Larsen (fra Hot Club Norvege)  var ved at starte festivalen oppe fra scenen. Da han så os i døren med en guitar på ryggen spurgte han publikum: ”ah, der har vi to danskere der spiller Django-jazz. Skal de ikke komme op på scenen og spille et par numre?” Pludselig vendte 400 mennesker sig om i salen og kiggede på os … og vi måtte gå direkte op på scenen og spille på to guitarer som ikke stemte og som havde temperaturen -5 grader. Vi klarede det dog fint og fandt bagefter ud af at vi faktisk havde spillet opvarming for Bireli Lagrene, NHØP, Toots Thielemann, Philip Cathrine m.fl.

Nummeret ”Just one of those things” er en gammel amerikansk standard af Cole Porter. Den er mørk og kompleks i sin komposition og Django indspillede den to gange – og det gjorde Frank Sinatra også. Så vores version indeholder inspiration fra begge kunstnere. Vi har dog lavet en rubato guitarintro og senere går vi i uptempo.

Har ni ett sommar-skivtips?

”I anledningen af 100-året for Django Reinhardts fødsel er der lavet flere compilation-cd’er. Det er en god start hvis man vil høre lidt gammeldags string swing. Og så er der rigtig mange unge guitarister som har taget genren op og givet den et ”boost” med nye harmonier og rytmer. Her kan jeg nævne Adrien Moignard og Rocky Gresset – og så er der Bireli Lagrene som jo er ”king of Gypsy Jazz”

Om Spisa hade haft någonslags ambition om att ha ett ”uppdrag” – då har vi gjort ett tjänstefel då vi inte uppmärksammat Lekverk något vidare. Nu har vi inget uppdrag. Men ett tjänstefel är det likafullt. Lekverk är bra. I skrift har Lekverk synts massor. ”Everyday music” har fått lysande recensioner. ”Har vi någonsin haft en bättre jazztrummis i Sverige?” frågar sig Dan Backman i SvD om trumslagaren Jon Fält. Har framgången stigit Lekverk åt huvudet nu, Adam Forkelid?

”Nä,” Adam och ler, ”vi kör vidare. Men vi har lite roliga skandinaviska turnéer att se fram emot,” säger han och ser pillemarisk ut, vill inte närmare gå in på vad han menar. Det lär väl märkas, kan man anta.

Vad är då grejen? När andraskivan skulle spelas in bestämde sig bandet för att göra hemma hos-inspelningar hos varandra och spela på det som fanns där.

” … till exempel tramporgel och diskbänk. Och jag och Putte hade en massa gamla synthar ståendes, så det bara blev så. Soundet.”

Soundet ja. Synth och diskbänk. Korg Poly-800, element och möbler. Detta och övriga beskrivningar man försöker sig på av Lekverks andra skiva låter misstänkt likt vad de antagligen önskar att man ska känna, hur musiken ska låta: ”lekfull”, ”visuell”, ”glad”, ”vardagsnära”. Och det är kanske det som är grejen. Det lyckas. Musiken går fram, den går in.

Inför releasen i våras gjorde Lekverk en hejdundrande turné. De spelade oanmälda i Konstfacks matsal, sen på Coop vid Zinkensdam. Sen i Lina Langendorfs vardagsrum. Och sen på Landet. Allt under samma dag.

”Vi var ett av Stockholms hårdast arbetande band. Den dagen, i alla fall.”

Turnén filmades, och rätt vad det är får man se den i någon form. Vi får så lov att återkomma i frågan.

Och det finns mer som är grejen. Låten. ”Everyday music” är ett ovanligt lyckat exempel på låt. Låten har en elegans i sin återhållenhet – den vet att den är bra och behöver inte skrika om det. En låt med ett naturligt men ovanligt gott självförtroende.  Hur det kommer in något nytt litet ljud efter 16 takter, och man blir lika lycklig då som man blir av samma effekt i en svettig houserökare på ett dansgolv. Det är superbt utfört. För att inte tala om synthsolot mot  slutet. Och samtidigt känns det som att låten skulle kunna göra mer saker, fast i annan form. I en dansremix till exempel. Eller hundra. Kanske skulle ”Everyday music” kunna välta Ibiza.

Lekverk består av Adam Forkelid, klaviatur, Putte Frick-Meijer Johander, bas och Jon Fält, trummor. Besök deras MySpace och bolaget Parallells sida.

Bandet spelar firar egen Jazzfestival med gäster ikväll på Lilla Hotellbaren, Scandic Malmen. Gå dit. Lekverk är grejen.