Äntligen är den här! Samiyams fullängdare på Brainfeeder kom ut idag. Många vill kalla Sam Bakers musik för diverse termer men enligt honom själv gör han hip hop helt enkelt. Som jag har skrivit en gång förut så gör han tunga beats med feta syntbasgångar, mera skitiga syntar och några samplingar. OK, jag ska sluta beskriva musiken nu för ni kan själva lyssna på en låt här nedanför och hela skivan här (gratis stream). Pump up the volume!
Här hittar ni länkar för att köpa.
I helgen erbjuder biografen Zita rumänska filmdagar och jag tänkte att det var ett utmärkt tillfälle att uppmärksamma Sonar Kollektivs fina samling med rumänsk jazz (igen). Att det skapades mycket spännande jazz i östeuropa bortom ”järnridån” under 1960- och 70-talen har åtskilliga samlingsskivor bevisat genom åren. Bolag som Sonorama, Crippled Dick Hot Wax, Cosmic Sounds och Sonar Kollektiv har en diger katalog att utforska för den nyfikne. Den i Istanbul stationerade utmärkta bloggen Undomundo bjuder på ett smakprov:
Paul Weiner Quartet – Colinda P (mp3 från samlingen Romanian Jazz: Jazz from the Electrecord Archives 1966-1978, Sonar Kollektiv)
En prominent karaktär på den rumänska jazzscenen då liksom än idag är bassisten och pianisten Johnny Răducanu. Efter upptäckten av honom på samlingen ovan häromåret har jag glatt mig åt att finna flera alster från honom liksom en introduktion till många av hans landsmän på den HÄR bloggen tillägnad både äldre och kontemporär rumänsk jazz.
När en väninna i förfjol reste till Bukarest överaskade hon vid sin återkomst mig med att ha köpt en av Răducanus senaste skivor till mig. En expressiv solopianoplatta vid namn Baladă Lăutărească som uppvisar en 80-åring vid mycket god vigör.
Vid efterforskningar inför denna postning stöter jag på Retrospectiva Parte, en ypperlig 50 minutersmix av Hubert Daviz baserad på rumänsk jazz, varav jag känner igen ett par låtar från Sonars samling. Precis den typen av lättsamt spirituell och modern jazz som jag själv är så förtjust i!
Det visar sig att mixen är promotion för en LP vid namn Proceduri De Rutina (Melting Pot), där Daviz klippt och klistrat dessa rumänska pärlor till ett slags melodiskt ”beat tape”. Låter lojt och skönt om ni frågar mig! Hela skivan finns därtill att avnjutas via Bandcamp:
Reflection Eternal är konstellationen Talib Kweli och Hi Tek som med det smått legendariska släppet Train of thought gav 2000-talets start en oförneklig guldkant. Nu brister sommar i fullblom och lagom till att hettan som får dina nya röda skor att klistra mot asfalten rullar in över stan, är de tillbaka med Revolutions per minute. Låt mig påstå att den ger utmärkt ljud för att fylla de flesta av din sommars favoritscener;
Just Begun – alla fönster öppna. Du rör en småslarvig drink i ett dricksglas. Om 3.47 trillar de andra, dem du gillar, in i din lägenhet och kvällen fortsätter uppåt, utåt.
Get Loose – det är lite för varmt på 4:ans buss. Värmen dallrar synvillor över gatsluten. Du accepterar hettan, häller vatten i händerna, höjer.
City Playgrounds - bakhuvudet mot bryggträ. Kisar på fåglar underifrån. Fötter i vatten. Lite för kallt.
Midnight hour – skrapar båten. Sjukt tungt, extremt varmt men ändå; Varannan svartvinbärssaft & rätt sjysst att göra nåt som skulle göra farfar stolt.
My life – den där gryningspromenaden hem längs vatten. Fåglarna redan vakna igen, men du hör dem inte. Lite för unga lite för berusade, men du hör dem inte. Kroppen skickar sovsignaler, men du hör dem inte.
And so forth.
När de släppte första plattan 2004 så lyssnade jag konstant på den flera månader i sträck känns det som. DOOM (den maskerade superskurken) och Madlib jobbar just nu på en ny som kommer att släppas senare i år förhoppningsvis. Skivbolaget Stones Throw samarbertar med Adult Swim för att släppa första låten på nätet. Klicka här för att lyssna och ladda ner.
En av mina absoluta favvohiphopartister de senaste åren har släppt ännu mer gratismusik! Odd Seasons serien började för nästan ett år sedan med Odd Summer som följdes av Odd Autum och Odd Winter.
Hans egna ord om projektet:
Well here it is… has it really been a year? You now, when I first got in to music I did it purely for the fun and excitement of it. As the seasons came an went my hobby transformed into a full on career. The ”Odd Seasons” series was a way for me to be creative for no reason other that creativity. That’s why they’ve been free releases. In order to remind my self why I do music, I have to allow some of my works to be created and released for well…. I hate to say it but…. ”The Love”
Now That the ”Odd Seasons” are complete I’ll be pressing them on vinyl in a lovely box set that will contain all four seasons. So yes, the time will come when you’ll be able to support and purchase. Enough with this! ODD SPRING!!!
Oddisee är både producent och MC och har släppt en del andra plattor som man bör kolla in om man diggar det man hör. Inte minst In The Ruff med gruppen Diamond District som man kan höra på spår två i Odd Spring. Hela Odd Seasons serien och lite annat finns att ladda ner på hans Bandcamp. Här lägger jag upp första spåret från Odd Spring. Köp hans musik om du gillar det!
Gjorde lite musikaliska upptäckter denna gråa förmiddag och nu ska ni också få höra.
Håll till godo.
Tack internet. ♥
Homeboy Sandmans nya platta, The Good Sun, släpps den 1a juni. Här är en låt som inte kom med på skivan: ”Bonkers” med PackFM. Om den här feta låten inte kom med så fattar man vad som komma skall.
Lyssna direkt eller ladda ner låten här.
Via Okayplayer
För tre år sedan hoppade Homeboy Sandman av juridikpluggandet för att leva på sina rim, och det ska vi tacka för. Han började spela in musik direkt och promota sig själv med att bl.a skriva sina texter på trottoaren med krita och sätta upp fejkreklam på tunnelbanans reklamplatser. 2008 hade den långa snubben från Queens, New York, redan hunnit släppa två album, Nourishment (Second Helpings) och Actual Factual Pterodactyl och spelat på de flesta ställena i New York. I juni i år släpper han sitt tredje album, The Good Sun, på bolaget High Water Music. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Han är otroligt kreativ med orden och sitt ofta melodiska flow. Något utöver det vanliga. Det är bara att lyssna! På hans MySpace finns en mixtape man kan ladda hem gratis och på hans hemsida kan man få mer info om BoySand.
Futuristiska hiphop-beats? Wonky? Vem bryr sig vad man kallar det. Tungt med mycket bas är det i alla fall. Skitiga syntar och samplingar förekommer också. Enligt mig så har han sammanfört J Dillas och Madlibs sound helt perfekt och fört det vidare och skapat nåt eget. Ett geni! Han har släppt Rap Beats, Vol. 1 (2008) och gjort omslagen själv. Numera finns skivan på iTunes. Efter det har han släppt två EP, Return (2008) som finns på vinyl och iTunes, och Man vs. Machine (2009) som endast finns på vinyl (*viskar* och google). Sen har han varit med på diverse samlingar och gjort en del remixar också som man kan kolla upp. Jag väntar tålmodigt på en fullängdare från Sam. På hans MySpace kan man lyssna på en del av det som finns utgivet, och i videon nedanför kan man höra (man ser inget) hans outgivna beats från Unreleased Beat Invitational.
– Hur ställer ni er till att ni är hajpade i USA?
Frågan kommer från Nyheter 24 per telefon till rapparen Johan Rensfelt från Luleå. Tillsammans med brodern Anders, bandets producent, och saxofonisten Joakim Nilson har han ett band som heter Movits. Just nu sitter i en turnébuss i Norge.
– Ö, det är väl coolt, säger Johan och tror inte så mycket på rösten på andra sidan linjen.
Efter lite surfande får det bekräftat. Det finns faktiskt folk i staterna som pratar om dem. Några stycken i alla fall. På ett forum. Grabbarna i bussen garvar om att iscensätta en PR-kupp, att påstå att de ha en spelning i USA och se vad som händer. På kul.
Då ringer telefonen igen.
– Hej, det är från Colbert Report. Vi gillar er. Vi vill att ni kommer och spelar i programmet. Vill ni det?
| The Colbert Report | Mon – Thurs 11:30pm / 10:30c | |||
| Movits! | ||||
|
||||
Luleå, fyra år sedan. Brödraduon Johan och Anders Rensfelt kallar sig Planeten Jorden och spelar visinfluerad akustisk hiphop på svenska. De har gjort en EP, men det går lite trögt. Spelar man akustisk hiphop vid den här tiden hamnar man automatiskt i skuggan. Sedan Gott folk med Timbuktu är det så.
Vännen Jocke, som spelar saxofon, spelar upp Sing, sing, sing med Benny Goodman för bröderna. Det är ett sånt vansinnigt driv, så svängigt, så himla …
– Varför har ingen plockat in sån här jazz i hiphopen än?
Och resten är, som man säger, historia. Tvättäkta Svensk rockhistoria, för att vara exakt. Men det vet de inte än, och ingen annan heller. Men i Norrbotten sitter tre grabbar och blir helt exalterade av en låt som Mr Goodman m.fl. spelade in 70 år tidigare. Allt faller på plats.
Movits är skitsnygga i verkligheten, jag lovar. Jocke, Anders och Johan heter dom.
Movits släppte skivan Äppelknyckarjazz i våras. De spelar allt själva, samplar inte andras grejer. Tänk dig att låta Gene Krupa gå lös med triggande trummor och en Roland TR-808 – då tänker du som Movits. Kombinationen av svensk hiphop och svängig jazzmusik gör att de går hem i många läger. Folk gillar dem, hiphoppubliken gillar dem. På vissa spelningar räknar publiken in och sätter av i lindyhop.
– När det blir downbeatpartier blir dom lite förvirrade, men sen räknar de in igen och fortsätter, säger Anders och skrattar.
– Vi har faktiskt tagit en kurs i lindy för att förstå vad som händer, fyller Joakim leende i.
På vanliga klubbspelningar dansar folk spontanlindy. Då vet man att det svänger.
USA-grejen kom helt oväntat. Grabbarna verkar fortfarande vara i ett lyckligt chocktillstånd när de berättar om händelserna. Tevebolaget bjöd på resa och hotell där kaffet kostade 65 spänn. Jocke ringde hem i tio minuter, det kostade 800 kr.
– Vi åkte över och tänkte göra vårat bästa, hoppades att inte göra bort oss för mycket i teve, säger Johan.
Det gjorde inte bort sig, inte alls. Efter teveframträdandet 27 juli kände folk igen dem på stan. Sen kom ryktet om att Äppelknyckarjazz sålde fjantigt mycket på iTunes. Detta visade sig också stämma. Efter Colbert Report låg de etta på amerikanska hiphoplistan på iTunes. Och den kanadensiska. Och sjua i Australien. Nämnde jag att Johan rappar på svenska? Ett svenskspråkigt band låg alltså före Eminem och allt vad de heter på sin egen lista. Det är så vansinnigt osannolikt att det bara måste vara sant. I en och en halv vecka låg de topp fem. Den enda inbokade spelningen i New York blev snabbt utsåld.
Dungen har lyckats tidigare med att sjunga på svenska i Amerika. Så tydligen är det inte omöjligt. Bandet frågade en kvinna på det amerikanska bolaget hur hon tyckte att de svenska texterna lät.
– Hon sa att det lät lite som franska, berättar Anders. Och sen sa hon: ”It sounds like golden records”.
– Man blir ju lite untouchable när man rappar på ett annat språk. Svenska rappare brukar ju vara skitspaka när de ska över till Amerika, det behövde inte jag vara. Men såklart vore det kul om de förstod texterna, säger Johan.
I januari åker de över Atlanten igen. 15 gig är inbokade. I städer som New York, Philadelphia, Seattle och Austin, Texas. I indierockmetropolen Chapel Hill i North Carolina, på ett ställe som heter Grog Shop i Cleveland Hights, Ohio.
Spisa.org kommer att följa deras videoblogg under turnén med största intresse. Så vi får be att återkomma till Movits. Det här kapitlet i svensk rockhistoria har bara knappt börjat.