Torde vara dags för en uppdatering angående Filmarkivet. Undertecknad har tidigare flaggat för guldgruvan som arkivet utgör. Tänkte ta tillfället i akt och lyfta fram 3st synnerligen sevärda kortfilmer för er som inte redan varvat hela arkivet.

För jazzdiggaren: Arne Domnérus Spelar från 1952

För den övervintrade punkaren: Andra Takter från 1985

För Fylkingen-folket och den visuellt lagde: Levande Färg från 1961

Sistnämnda är f.ö. en ändlöst snygg historia. Erik H. Olson i sitt esse! Regissören Gösta Werner levererar på smärtsamt hög nivå. Det krävs enorm återhållsamhet från min sida för att inte börja mata superlativ, svordomar och fyrdubbla skiljetecken här.

Jag har på senare tid snöat in på den utmärkta Musik-DVD serien ”Jazz Icons”. De har plockat tidigare outgivna filminspelningar av Jazz-legender och givit ut i riktigt schyssta utgåvor. Mycket nordiska inspelningar, däribland material från tiden då SVT kunde leverera. Bland annat finns en fantastisk sändning med Charles Mingus från konserthuset och ett riktigt skönt set med Bill Evans korsklippt med bilder från ett hippt, urbant, svenskt 70-tal.

Anledningen att Skandinavien är så överrepresenterade i serien är att de statliga tv-bolagen tenderar att spara sändningar i enorma arkiv. Detta i kontrast mot de kommersiella kanalerna som i regel slänger allt i takt med att nytt material strömmar in. Därför finns det förhållandevis lite filmad jazz bevarad från jazzens hemland, men en ren guldgruva i de skandinaviska länderna.

Inte helt otippat är alltså peppen mäkta hög när Filmarkivet äntligen tagit steget in i det nya årtusendet. Ännu inget upplagt i samma klass som de ovan nämnda guldkornen, men smaka på mötet emellan den här anakronistiska berättarrösten och kontrabasen i ”Djävulens Instrument”, en novellfilm från ’65 om hur illa det kan gå med jazz-drömmarna.