Ikväll på P3 Pop har vi kunnat avnjuta samtal med Malmöbaserade Vidderna. En duo bestående av Markus Clemmedson och Niklas Tjäder. Det känns over kill att upprepa vad som sagts, men att lyssna igen kan rekommenderas. Vill mest dela en video av grymma Nicholas Wakeham som satt Carl Henrik Svenstedts bilder till Viddernas sommarhit Villfarelser. Nuff said.
Det finns något hemligt och dunkelt över Fylkingen. Dom som försöker hitta dit första gången brukar gå vilse och irrar planlöst runt så länge att dom missar konserten. Andra känner sig lite osäkra och fundersamma på vad det egentligen är som händer där…. vågar man ens gå dit?
Fylkingen är ett scenrum och en förening som bildades redan på 30-talet. Det är en plats för experiment, kreativitet och fantasi. En mötesplats för konstnärer och publik som vill vidga vyerna och testa grejer. Där har jag sett poesi framföras ur ett badkar fyllt med rosor, varit med om en happening som slutade med att alla i publiken åt middag ihop på scenen, ljudkonst, noise, rock, film och mycket annat.
Gå dit, sätt dig på en stol i mörkret och se vad som händer. Ja, vad som helst kan hända och det är det som är så härligt. I denna tid när det mesta ska paketeras, med prydliga snören och helst säljas med en lapp som talar om vad innehållet består av, är det skönt att låta sig överraskas, översköljas och överrumplas.
Rozenhall på Fylkingen
Jag fortsätter lite med Vijay Iyer. En annan låt på hans nya platta heter Mystic Brew. Här kommer nu en liten historia om denna låt. Det hela började med organisten Ronnie Foster som 1974 släppte sitt album ”Two Headed Frap” där hans originallåt ”Mystic Brew” är en lugn liten sak i bästa blue note soul jazz-anda. 19 år efter kommer mina husgudar, A Tribe Called Quest(ATCQ), och gör mig till den jag är idag. På deras platta ”Midnight Marauders” hittar man den otroligt sköna ”Electric Relaxation” där Q-tip och de andra har samplat just Ronnie Fosters version. Nästa gång låten kommer upp är när superproducenten Madlib gör sitt remix-album av gamla Blue Note-prylar. Albumet heter ”Shades of Blue” och är helt fantastiskt, låten i Madlibs händer heter ”Mystic Bounce”. Till sist så återvänder vi till Vijay Iyers version som inte hade existerat utan A Tribe Called Quest. Vijay spelar nämligen inte hela låten utan använder sig endast av de tre takter som ATCQ samplade. Håll till godo, länkar finns under .
LINKAR:
RONNIE FOSTER – MYSTIC BREW – youtube, har inte tillgång till spotify, finns säkert där.
VIJAY IYER – MYSTIC BREW – youtube, hela plattan finns på Spotify
MADLIB – MYSTIC BOUNCE – detta är en sökväg på Grooveshark.com, kolla Spotify
Vijay Iyer, pianist bosatt i New York, har släppt en ny skiva vid namn Historicity. Hans trio består av, förutom honom själv, Stephen Crumb på kontrabas och Marcus Gilmore på trumset. På videon spelar dem en låt som heter Questions of Agency från en koncert på The Stone i New York 2007. Fiya!
Kind of Bloop är ett album som skapades efter en idé av journalisten och programmeraren Andy Baio. I maj 2009 kallade han samman några av USA:s främsta chiptune-musiker för att, 50 år efter inspelningen av Kind of Blue, göra en remake. Resultatet? Jazzglädje!
Ok, en småskalig, kollektivt finansierad chiphyllning av klassisk jazzplatta skulle väl ändå kunna få flyga under puritanradarn? Icke. Även ett oskyldigt projekt som detta får en känga av polisen:
Respectful covers are one thing, but this is dorks on parade at it’s finest.
Men seriöst. Det var länge sedan det var så här spännande. Och ”Dorks on parade” är ju själva definitionen på jazzmusik.
Kassiber betyder ungefär ”hemligt meddelande”. Bara det är ju bra.
Kammerflimmer Kollektief – Kassiber
Shafiq Husayns första skiva som soloartist heter En’ A-Free-Ka och är typ soul-hiphop-akustiskt-nånting, lol. Det är svårt att beskriva, bättre att lyssna.
Som medlem i gruppen/produktionsteamet Sa-Ra Creative Partners, tillsammans med Taz Arnold och Om’Mas Keith, har han släppt två skivor, The Hollywood Recordings (2007) och Nuclear Evolution: The Age of Love (2009). Sa-Ra har också jobbat med ett gäng artister som Jurassic 5, Pharoahe Monch, Talib Kweli, Erykah Badu, Jill Scott, Bilal m. fl. Dvs man har säker hört deras musik men man vet inte om det. Nu vet ni!
Precis de orden står det i en recension till en av de skivor (gissa vilken!) jag kommer nämna här under och jag kan verkligen bara hålla med. Jag hittade nämligen nyss några gamla klassikers i min skivsamling (metaforiskt talat iåfs, orginalskivorna ligger begravda i en flyttlåda 30 mil från där jag befinner mig) när jag av ren slump började utforska min last.fm sedan många år tillbaka. Vill därför passa på att påminna om några riktigt intressanta skivsläpp som kom på den tidiga delen 2000talet som påverkade mig och den uppfattning jag har av jazz och electronica nu för tiden.
Bara appråpå Matti Bye i inlägget nedan, har han förövrigt även skrivit musiken till föreställningen Bröderna Lejonhjärta som hade premiär på Stockholms Stadsteater i helgen. När DN:s recension beskriver musiken som något ”mellan rap och visa” känns det kanske sådär lockande, men det finns en hel del filmer från inspelningarna uppe och ett par random testlyssningar gör mig trots allt rätt peppad…
Foto av Helena Blomqvist
