Kategoriarkiv: Artikelserier

Danska jazzpärlor

Postat av
1

Tenorsaxofonisten Bent Jædig och pianisten Bent Axen är två danska jazzmän med digra referenslistor.  To Iskol’ Hof är en riktigt driven rökare från deras gemensamma debutplatta Let’s keep the message (1960), en dyrbar historia.

Bent Axen / Bent Jædig - To Iskol’ Hof  (mp3 via Club Cortez)

Axplock ur Jædigs inspelningar med bl.a. berömdheter som Dollar Brand, Art Farmer och den serbiske Spisa-bekantingen Duško Gojković finns återutgivet på en tillsynes prima dubbelskiva från Little Beat, The Free Spirit: 1963 – 2003. Kolla in det sprängfyllda medföljande skivhäftet HÄR och lyssna på några smakprov i följande klipp:

1962 flyttade den amerikanske flöjtisten Sahib Shihab till Köpenhamn och ingick under ett par år i den danska radiojazzgruppen, tillsammans med de både Bentarna. Deras platta från 1965 är en annan raring väl värd att kolla upp.

Missa inte tidigare delar i min serie utländska jazzpärlor, med musik från ex.vis Rumänien, Egypten, Serbien, Polen och Indien.

Polska jazzpärlor, del 2

Postat av
3

Polen har som konstaterats en rik jazzflora och jag fortsätter sonika min exposé över dess pärlor. En stor personlig favorit på sistone är kvintetten Paradox Drifting Feather (Polish Jazz#26, 1971). Ledd av trombonisten Andrezej Brzeski och med övrig instrumentering bestående av cello, bassoon, altsax och gitarr har den ett eget och mycket tilltalande sound som hämtar inspiration från bl.a inhemsk såväl som spansk folkmusik. Lika livfull som behagligt lågmäld, uppfinningsrik och groovy kammarjazz som förtjänar att uppmärksammas, speciellt om man gillar ”strängjazz” med förtjänstfull avsaknad av trummor.

Drifting Feather finns sedan 2004 tillgänglig på CD via t.ex Amazon. Min favoritblogg när det gäller all-things-odd-and-great Ghostcapital bjussade nyligen på en rip och ger följande smakprov:

”I thought it a paradox to play jazz without drums, with a bassoon and cello, which hums and groans in bebop diminshed fifths. At that time, the very sound combination of the bassoon, trombone cello and bass made me happy and inspired me to make some musical tricks and jokes on the borderline of jazz and folk.”  - Andrezej Brzeski

 

Ta gärna del av fler av Jo/No’s utländska jazzpärlor

Indiska jazzpärlor

Postat av
Svara

Min serie jazzpärlor från fjärran länder har haft en välbehövlig paus. Ej pga brist på spännande material utan blott tidsnöd. Nåväl, nu tillbaka i fin form med en helindisk jazzplatta från en filmmusikkompositör med fler än 700 soundtrack på sitt samvete.

Åtskilliga västerländska jazzmusiker vände på 60-talet blicken österut för inspiration, och den indiska filmindustrin har i sin tur alltid varit pigg på att suga åt sig utomsocknes influenser. T.K. Ramamoorthy härstammar från en släkt av idel violinister och var verksam i sydöstra kuststaden Chennais filmindustri, mer känd som Kollywood.

Ramamoorthys Fabulous Notes And Beats Of The Indian Carnatic-Jazz har nyligen fått sig en tacksam återutgivning av EM (som även har åtskilliga andra intressanta titlar i sin katalog). Exotiskt klingande biblioteksjazz, men tacksamt besparad på för mycket kitsch och extravagans, utan istället med ett tungt driv och slingrande mellanösternvibbar. Undomundo bjussar på två smakprov:

T.K. Ramamoorthy – Gowla

T.K. Ramamoorthy – Udaya Ravi Chandrika

Makedonisk fertilitetsjazz

Postat av
3

Vi fortsätter vår serie jazzpärlor från annorstädes med mer slaviska tongångar i form av den serbiske trumpetaren Duško Gojković. Denne fick sitt genombrott 1966 med kalasplattan Swinging Macedonia (enja), inspelad tillsammans med välrenommerade medmusikanter som pianisten Mal Waldron och saxofonisten Nathan Davis. Skivan benämns lite varstans som en riktig klassiker inom slavisk jazz och från den har jag lyft ett par favoriter.

Omslaget ovan är dock från en senare platta från 1974, där titellåten lär vara en omarbetad version av Saga Se Karame (enligt denna källa som även rymmer en informativ recension av Swinging Macedonia och dess influenser från slaviska rytmer). Åtskilliga av Duskos alster finns att inhandla via CDON.

Sugen på fler jazzpärlor från udda håll? Kolla in tidigare postningar i serien!

Jazzpärlor från Balkan

Postat av
5

zagreb jazz quartet

En av fjolårets finaste svenska jazzplattor var Oskar Schönnings The Belgrade Tapes, som gruppen spelat in på resande fot i Serbien. Detta var en skiva som inte enbart innehöll öronfröjd utan även kom underbart paketerad i en tjock och rikligt illustrerad bok innehållandes osjungna texter till musiken signerade Annika Norlin (a.k.a Hello Saferide och Säkert!).

En annan som besökte Belgrad i musikaliska ärenden häromåret är den brittiska radioprofilen Gilles Peterson. Vid sin hemkomst knåpade han ihop följande fina 40-minutersmix av sina skivfynd från resan. I mixen, som fokuserar det sena 70-talet och tidiga 80-talets jugoslaviska jazzscen, ryms bl.a  saxofonisten Tone Janša, som under 80-talet spelade in ett par plattor med Woody Shaw och har ett epitet att vara Sloveniens svar på Pharaoh Sanders. Se komplett låtlista här.

Egyptiska jazzpärlor

Postat av
3

För att hedra det modiga egyptiska folkets lyckosamma revolution vill jag passa på att tipsa om den egyptiske jazzgubben Salah Ragab. Kompositör, slagverkare och pianist vars tunga produktion under åren 1968 till 1973 häromåret återutgavs med den obetalbara undertiteln Ramadan in Space Time (Spotify-länk) av engelska Art Yard Records.

Explosiv big band jazz med orientaliska rytmer och instrument. Stundom en smula exotifierat och präglat av sin tids västerländska influenser men alltid med ett jäkla klös och sväng. Gillar man Yusef Lateefs österländska vibbar liksom Sun Ras lättillgängligare alster bör man definitivt hugga den här bums! Själv låtsas jag dansa fram längs de kryllande gatorna i Kairo till tonerna av den triumfatoriska glädjefanfaren Neveen!

Sun Ra, som bolaget Art Yard även gett ut drösvis av delikat förpackade återsläpp med, besökte vid tiden för dessa inspelningar Salah Ragab i Heliopolis och tillsammans spelade de in en del nytt material, liksom versioner av Ragabs kompositioner. Något flummigare men personligen föredrar jag nog originalen med mer tryck i.

Om man önskar investera i Ragab kan jag även nämna att Art Yards stiliga släpp kommit i flera versioner. Vartefter upplagorna har sålt slut har de adderat bonusspår till original-LP:ns sju spår och versionen som ligger ute på Spotify har hela 16 spår. Första CD-utgåvan från 2006 vill jag minnas hade 11 spår och min egen CD från 2008 har 14 spår. Noterar att cdwow kränger skivan för ynka 129 kr inkl frakt…

Här är en liten dansant semesterfilm med Sun Ra vid pyramiderna:

Rumänska jazzpärlor

Postat av
3

I helgen erbjuder biografen Zita rumänska filmdagar och jag tänkte att det var ett utmärkt tillfälle att uppmärksamma Sonar Kollektivs fina samling med rumänsk jazz (igen). Att det skapades mycket spännande jazz i östeuropa bortom ”järnridån” under 1960- och 70-talen har åtskilliga samlingsskivor bevisat genom åren. Bolag som Sonorama, Crippled Dick Hot Wax, Cosmic Sounds och Sonar Kollektiv har en diger katalog att utforska för den nyfikne. Den i Istanbul stationerade utmärkta bloggen Undomundo bjuder på ett smakprov:

Paul Weiner Quartet – Colinda P (mp3 från samlingen Romanian Jazz: Jazz from the Electrecord Archives 1966-1978, Sonar Kollektiv)

En prominent karaktär på den rumänska jazzscenen då liksom än idag är bassisten och pianisten Johnny Răducanu. Efter upptäckten av honom på samlingen ovan häromåret har jag glatt mig åt att finna flera alster från honom liksom en introduktion till många av hans landsmän på den HÄR bloggen tillägnad både äldre och kontemporär rumänsk jazz.

När en väninna i förfjol reste till Bukarest överaskade hon vid sin återkomst mig med att ha köpt en av Răducanus senaste skivor till mig.  En expressiv solopianoplatta vid namn Baladă Lăutărească som uppvisar en 80-åring vid mycket god vigör.

Vid efterforskningar inför denna postning stöter jag på Retrospectiva Parte, en ypperlig 50 minutersmix av Hubert Daviz baserad på rumänsk jazz, varav jag känner igen ett par låtar från Sonars samling. Precis den typen av lättsamt spirituell och modern jazz som jag själv är så förtjust i!

Det visar sig att mixen är promotion för en LP vid namn Proceduri De Rutina (Melting Pot), där Daviz klippt och klistrat dessa rumänska pärlor till ett slags melodiskt ”beat tape”. Låter lojt och skönt om ni frågar mig! Hela skivan finns därtill att avnjutas via Bandcamp:


Speaking of cello

Postat av
1

Speaking of cello, what is going on in the jazz cello scene right now, Fred Lonberg-Holm?

Well, one of the best things I can say about the improvising cello scene (I am always reluctant to use the word ”jazz”, I hope you will forgive me) is that there are more and more people playing and so listeners are getting a broader and more sophisticated sense of the possibilities as well as learning to hear some of the individual voices the instrument sustains.

Rather than having a monolithic idea of what the cello sounds like (and thinking cellists are ”all of one cloth”) now I think a lot of people can hear and recognize individualism on the cello more like they can other more historically  common instruments in improvised music.  I don’t know if we will ever get to the level of the saxophone (where a multitude of very personal and individual sounds are recognized) but it’s rarer and rarer that a person will tell me they had never heard an improvising cellist before or refer to the cello in a generic way (rather than a specific cellist).

Läs mer →

Ordboken: ”Jazzist”

Postat av
Svara

Jazzist s. -en -er vard.
person som hävdar jazzens överhöghet gentemot andra musikformer och/eller vill hålla jazzen fri från främmande element/infuenser – sk. ”ren jazz” el ”riktig jazz”. Jfr rockist.

[Ej att förväxla med Jaga Jazzist. De är från Norge. Jazzist betyder säkert något annat på norska. Alternativt ska man tolka deras namn bokstavligt. /Reds. amn.]

Yes I like her, I got the fucking t-shirt, pt 3

Postat av
1

Artist: Joanna Newsom
Fabrikat och modell: American Apparel – Sustainable Edition
Storlek: M
Färg: Gräddvit åt rött, många färger i trycket
Årgång: 2010

”Have One On Me”, harpisten Joanna Newsom magiska trippel-LP som släpptes i februari, knep platserna 1, 2 och 3 på min mest spelade-lista – med råge. Så enorma mängder ord och toner och finesser och små skutt i arrangemangen. Så svårt att hålla isär allt, varje lyssning blir en helt ny. En gång skulle jag åka till Gävle. Tryckte på play precis när jag hade låst dörren, sen färdades jag och Joanna ostörda genom landskapet i en panoramavagn. Sista tonen ringde ut när jag klev ur hissen framme i den trappuppgång dit jag skulle. Det var en av mina bättre resor. Det var en av mina bättre skivor. Lyckligtvis har inte trippel-lpandet inte blivit någon direkt supertrend efter den här. Lyckligtvis.

Nåväl. Joanna spelade på Dramaten i maj. Joanna fick mycket riktigt stämma sitt instrument mitt i konserten, vilket var himla fint och märkligt, vad än Nils Hansson säger. Och så köpte jag den här tröjan.

Den är fin, tröjan. Familjens faschonista, systerdottern Alice, 4, tycker att tischan är snygg – ”på tjejer”. Brukar irritera mig på American Apparels himla långa tröjor, och på den här är även trycket väldigt långt ner. Det är lite synd. Igår rapporterades det om att American Apparel är i kris. ”Gör kortare t-shits,” säger jag, ”då ska ni se att det ordnar sig.”

Joanna Newsom finns inte på internet så mycket, vad jag hittar iaf. Dragcity har lite om skivan, fans har startat inofficiella MySpacear en masse med bara gamla låtar. Men Fluxblog har lagt ut fina fina ”Esme”.

Joanna Newsom “Esme”