Hauschka är tillbaka med skivan Foreign Landscapes. Finns för avlyssning på Spotify eller Soundcloud. Det blir en underskön helg vid Alexanderplatz.
Hauschka – Alexanderplatz by Hauschkamusic
Classic power-up straight out of Dusseldorf
Svara
Författararkiv: Molly
Seniora ögon ser det i svart
The Bad Plus slutar aldrig käftsmälla
Det fanns en tid när jag kunde lyssna på den amerikanska rockjazztrions The Bad Plus låt Anthem for The Earnest från 2005 vid varje kritiskt ögonblick som kan tänkas uppstå under en dag. För att återfå nån slags förmåga, pepp, energi. Turnéspelningen med skivan Suspicious Activity? på Jeriko (nuvarande Babel) i Malmö var också bland de starkaste liveögonblick i den där utkanten-av-jazz genren jag dittils upplevt. Som behagliga käftsmällar av musik med botten i en skolning som stavas stjärnstatusdrömmar, stålkastardriv och dröm aka. hjärtekross.
Den 14:de september släpper The Bad Plus skivan Never stop. Tack vare npr:s godhet kan vi redan ny lyssna på hela släppet på deras Listen First blogg. Nedan granithårda titelspåret Never stop. Happy fight down!
Nya New Found finner vägen fram
Men åh vad bra att Anna Roxenholt flyttade från Göteborg till Berlin och träffade Moritz Lieberkûhn och att det visade sig att de var så bra på att göra musik tillsammans så att de gifte sig på köpet.
Bandet heter New Found Land och de som besökte Spisas scen på Stockholms Kulturfestivalen vet alldeles utmärkt vad jag talar om. Nu är de på gång med nya plattan The Bell som släpps på Fixe Records den 27:de oktober. Att dömma av singeln Human har paret New Found funnit en framgångsväg som kantas av aningens mer elektroniska inslag -ett rakt tilltal. Jag gillar det.
Tænk over at I også er Global Units!
Spisa har bokat August Engkilde, en av Danmarks mest framstående mulitinstrumtalister, till after work scenen på Stockholms festivalen den 10:de augusti klockan 18.00. Denne vår favoritdansk har spelat musik sedan 6 års ålder och beskriver sitt behov av att uttrycka sig musikaliskt i termer närliggande ett beroende.
”Jeg kan ikke lade vær. Jeg bliver rastløs når jeg er for langt væk fra musikken.”
Vi ser en man med mer talang, fler projekt och större visioner än de flesta som i projektet ”Global Units” bjuder in lokala musiker till en högtflygande och svängig improvisationsakt unik för varje konserttillfälle. Med sig på Stockholmsscenen har han vår alles träblåsare numero uno, Nils Berg samt den västkusttillreste Joel Wästberg.
August Engkildes projekt Global Units gjorde senast succé på Shangahi Expo och August beskriver just tanken med projektet som möjligheten att få möta nya människor, musiker och skapande kulturer.
”Jeg mener for mange musikere har en tendens til at ”klamre” sig til de samme musikere hver gang de spiller, og denne udelukkelse af muligheden for at møde andre musikere er synd for deres musikalske udvikling. Jeg ved det kan føles hårdt at skulle stå i nye uvante situationer og konfrontere sig med forandringer hele tiden, men det er jo netop forandringerme der får livet til at flyde.”
Ett av de största musikaliska mötena på sin egen resa beskirver August som mötet med den cubanska percussionisten José Alfonso och deras gemensamma jam hos en lokal barberare. Ett möte som resulterat både i en nära kontakt musikerna emellan och ett flertal inspelningar som August ofta använder som samplingar.
I Stockholm hoppas August kunna bjuda in till en intensiv och utmanande konsert som rör sig från det abstrakta och meditaitva alltjämnt växande mot ett stegrande beat. August liknar utvecklingen vid att ro i en liten jolle på spegelblankt hav för att i sinom tid märka att båten vuxit under färdens gång och plötsligt är ett ångande skepp redo för stormsjö och oceandjupa seglatser.
De bästa orden någon annan statt på Engkildes musik är dock hämtade från Berlinska Groove Magazine som kallar musiken ”Next level Teo Maceo”.
”Den udtalelse er jeg selvfølgelig stolt af fordi Teo Macero producerede flere af Miles Davis vigitigste albums”
Så i vilket skick ska man då bege sig till spelningen för att bäst kunna uppskatta den? August vet precis:
”Kom med en eller flere personer du har det afslappet med at være sammen med. Gå ud og spis moget god mad, og drik et glas rødvin, læg jer i græsset, elller sid behageligt i stolen mens i lader den musikalske oplevelse strømme gennem jer.”
I väntan på konserten tipsar August dock om nya skivfavoriten Temple Bells av Acama som passar bra ihop med sommarens tankearbete på resande fot i flygplan och tåg.
”Sommer handler for mig om at ”Falde ned”, finde ro, komme væk fra arbejdesstress. tænke over fremtiden osv. Derfor har jeg under min seneste tourné rejse i Litauen, i Juli, været glad for at lytte på Temple bells”
Sommar handlar för oss om att vänta på August. Den 10:de augusti klockan 18.00 är väntan slut, och vi ser fram emot det ögonblicket från och med ett, två, nu!
Veckans svenska popvideo: För Varje Hjärtslag
No jazz. No music at all. Only forests
Jag har en vän från Litauen. Han är en man som reser mycket, och på en resa till Kina fick han nöjet att introduceras för en grupp trevliga affärsmän av en kinesisk bekant. I all ödmjukhet ville den bekante självklart göra sitt bästa för att presentera min vän för de nya ansiktena och valde därmed att berätta om Litauen med det raka påståendet;
”It is a place with no rock n’roll, no jazz, no music at all. Only forests.”
Ur landet av skog hörs dock Alina Orlovas ljud. Nya skivan Laukinis Sou Dingo är förvisso varken jazz eller rock n’roll, men en junikväll sådär ödslig som bara en junikväll kan vara, är det i sanning musik.
Alina Orlova – Vaiduokliai by stephanienaday
Thank you T for telling me about her.
Reflection Eternal ger; Sommarscener
Reflection Eternal är konstellationen Talib Kweli och Hi Tek som med det smått legendariska släppet Train of thought gav 2000-talets start en oförneklig guldkant. Nu brister sommar i fullblom och lagom till att hettan som får dina nya röda skor att klistra mot asfalten rullar in över stan, är de tillbaka med Revolutions per minute. Låt mig påstå att den ger utmärkt ljud för att fylla de flesta av din sommars favoritscener;
Just Begun – alla fönster öppna. Du rör en småslarvig drink i ett dricksglas. Om 3.47 trillar de andra, dem du gillar, in i din lägenhet och kvällen fortsätter uppåt, utåt.
Get Loose – det är lite för varmt på 4:ans buss. Värmen dallrar synvillor över gatsluten. Du accepterar hettan, häller vatten i händerna, höjer.
City Playgrounds - bakhuvudet mot bryggträ. Kisar på fåglar underifrån. Fötter i vatten. Lite för kallt.
Midnight hour – skrapar båten. Sjukt tungt, extremt varmt men ändå; Varannan svartvinbärssaft & rätt sjysst att göra nåt som skulle göra farfar stolt.
My life – den där gryningspromenaden hem längs vatten. Fåglarna redan vakna igen, men du hör dem inte. Lite för unga lite för berusade, men du hör dem inte. Kroppen skickar sovsignaler, men du hör dem inte.
And so forth.
Totalt jävla handfallen förälskelse
Och det är sommar eller vinter eller what fuckin ever årstid men du har fått en bok av någon du gillar och läser den och tycker att den är helt fantastisk. I samma stund du slår samman pärmarna till den racerlästa fysiska produkten vet du att du skulle kunna förälska dig djupt och handlöst i personen du fått den av. Bokjävlen. Den fysiska produkten. En av få som fortfarande byts mellan folk och folk genom handöverräckning. Du tyckte berättelsen visade dig en ny sida av what ever it is att vara. Du tyckte att det betydde att du delade p-o-p-u-l-ä-r-k-u-l-u-r-e-l-l-r-e-f-e-r-e-n-s-e-r med denna överräckande människa så till den milda grad att det var lika bra att viga sig på direkten. Tiden, uppmärksamheten, hela hjärtligheten vigd under en ritual lika lång som ihopslagandet av en kantrundad pocketbok.
Får man en sådan bok kan det vara svårt att läsa igen på ett tag. Inget lever liksom upp. På samma vis har jag det med skivor. Man hittar åtta tolv låtar på rad som man vill dö för och sen finns det inget mer. Men sen går man på releaseturnépremiär med Our park.
Det är en halvtom måndag på Södermalm och precis där lämnar jag all förälskelses förhistoria och kan bara lämna rum för detta genuint jävla geniala musikmanifesterande.
Förlåt att jag svär.
Det får bli den första och enda gången.
Inte för att jag någonsin trott på livslång kärlek, men just nu är alla svordomar vigda till Our Park. Tiden, uppmärksamheten, hela hjärtligheten vigd under en ritual alldeles för kort för att vara vårens mest berörande set.
Nåväl. Eftersom Spisa aldrig varit ett särskilt objektivt eller välsorterat Fanzine har Eric faktiskt redan ägnat detta band en hel del uppmärksamhet inklusive all viktig information och en MP3:a Go get love.
